Enter the blaahwg

Ja då var bloggiloggen uppe, nu finns ingen återvändo. Eller jo, jag skulle kunna ge blanka fan i att skriva och låta den häringa bloggmackapärmojängen tyna bort såklart, men vad för slags människa vore jag då? Jo, en ickebloggare, det är vem. Oj, där smög sig en direktöversatt engelsk fras in, usch. Sådant otyg ska jag försöka undvika, för det är varken kul eller gulligt. Är jag rätt?

Nåja, jag ska försöka mig på att recensera lite Bob Hund och Mastodon till att börja med, och kanske en skvätt Heaven and Hell och Isis vad det lider. Förutom aktuella skivor tänker jag också pracka på er mina personliga favoriter, vare sig ni vill eller inte. Jag har en del andra idéer också, men det är en hemlis för tillfället, och jag berättar bara för folk som jag kan tumma med. Ingen tummis, ingen hemlis.
Men allra först ska jag fira detta historiska bloggilogginläggilägg i dagarna tvenne. Eller kanske dagarna trenne rentutav. Vem vet. Inte du. Inte jag. Vi vet inget idag.
Huh, var fan kom det där ifrån? Mycket skumt...


Jaja, hay hay.

Höhö.