Candlemass – Death Magic Doom (2009)

Månadskiftet April/Maj var en riktigt trevlig period för alla som gillar heavy metal. Förutom före detta Sabbath-gubbarna Dio, Iommi och Geezer Butlers The Devil You Know, så berikade även Candlemass oss med ett nytt album bara en vecka senare.

Jag ska inte sitta här och låtsas som om jag har följt Candlemass ända från början och är någon expert, eftersom det här är den första skivan som jag egentligen har lyssnat igenom på riktigt. Men det ska jag se till att åtgärda, inte minst på grund av alla hyllningar som våra svenska doom-metalstoltheter har fått mottaga genom åren, men också för att Death Magic Doom är riktigt bra.

Jämförelsen med Heaven And Hells ”The Devil You Know” är självklart oundviklig, och den första känslan jag fick var att The Devil You Know kändes standardiserad och en smula oinspirerad, som om de bara ville visa att de fortfarande existerar och kan skapa musik, trots att nästan allas årsringar överstiger 60 till antalet. Resultatet blev en helt okej skiva, no more no less. Death Magic Doom, å andra sidan, levererar en välriktad pungspark följt av ett stadigt grepp om det allra heligaste, som varar tills hårdrocksmonstrositeten ”If I Ever Die” klingar av. Candlemass har sålunda lyckats få min fulla uppmärksamhet, och i stort sett alla de efterföljande episka, släpande doomdängorna verkar inneha något som The Devil You Know ofta saknade i sina diton. ”Hammer Of Doom” (vars titel är glasklar), ”The Bleeding Baroness” och ”House Of Thousand Voices” är stenhårda mästerverk på 6, 7 respektive 8 minuter, och gitarriffen och Rob Lowes sångröst är övermäktiga hela skivan igenom.
Så, mu ska jag dyka ner i Candlemass diskografi och ta igen allt som jag har gått miste om under alla dessa år.

Betyg: 4 / 5