Sonic Youth – The Eternal (2009)

Sonic Youth har ju alltid funnits där (åtminstone under den relativt korta tid som jag har förärat mänskligheten med min närvaro), och jag har lyssnat på dem en hel del, men aldrig riktigt tagit dem till mig. Därmed inte sagt att de gör dålig musik, men alltför ofta händer det att jag oavsiktligen förpassar deras skivor till bakgrundsmusik som flyter förbi utan att göra mycket väsen av sig.
Visst har de ett utmärkande sound, och att de kan komponera bra låtar finns det inga tvivel om, men efter ett tag så sållar min hjärna automatiskt bort det ihärdiga gitarrgnisslandet och Kim Gordons obevekliga stönanden, och Sonic Youth framstår som blekt och urvattnat i största allmänhet.
Det visar sig föga oväntat att mönstret upprepas även på The Eternal, deras senaste skiva, även om det finns ett par ljusglimtar (raka puckar-rockern ”Sacred Trickster”, röjiga ”What We Know” och Kim Gordon-dominerade ”Calming The Snake” främst).
The Eternal är (ännu) en skaplig Sonic Youth-platta, men det finns absolut ingenting upphetsande här. Jag kan sammanfatta den här skivan med ett ord: ”jaha”.

Betyg: 2 / 5

------

Sonic Youths hemsida - MySpace - Wikipedia - Spotify

Veckans låt + highlights från Download Festival

Vill passa på att tipsa om att arrangörerna av Downloadfestivalen (som jag skrev om för ett litet tag sedan) har lagt upp ett knippe highlights i form av ett fyrtiotal videos från bland andra Faith No More, Korn, Limp Bizkit, Killswitch Engage, Slipknot, Down, Def Leppard och Journeys framträdanden här, är ni intresserade så föreslår jag att ni tittar igenom dem innan det eventuellt är för sent.

Pendulum är även representerade, ett band som för mig var helt okänt tidigare, men jag blev riktigt imponerad av deras spelning, och speciellt låten "Blood Sugar".
Är ni sugna på, eller har ni ingenting emot lite naken hud så rekommenderar jag Download-videon, annars får ni en Youtube-video från en australiensisk festival med ovan nämnda låt här:



Borde vara en ganska trevlig liveupplevelse, minst sagt.

Kommande Skivor (v. 27)

29 juni
Anaal Nathrakh - In the Constellation of the Black Widow

30 juni
Fabolous - Loso's Way
Brad Paisley - American Saturday Night
Rob Thomas - Cradlesong
Obituary - Darkest Day
Maino - If Tomorrow Comes...
Killswitch Engage - Killswitch Engage
Suicide Silence - No Time to Bleed
Ace Hood - Ruthless
Moby - Wait for Me
Mark Karan - Walk Through the Fire
Wilco - Wilco (The Album)

3 juli
Suffocation - Blood Oath

5 juli
Royce Da 5'9" - Street Hop

Truckfighters – Mania (2009)

Lastbilskämparna och ökenrockarna från Örebro visade redan med deras första, trevande skiva (Gravity X från 2005) att de var något på spåret, och med tredje skivan Mania tar de nu ett enormt kliv framåt. De klampar fram till främsta ledet utan pardon, föser undan allt motstånd och visar att de mycket väl kan vara det bästa svenska stonerbandet just nu.
En sak är säker i alla fall, redan från första början skapade dessa svenskar ett alldeles eget sound, som gör att man verkligen kan känna värmen från en dåsig och ljum sommarkväll i den kaliforniska öknen, speciellt på de lugnare låtarna. Vilket ter sig ganska självklart eftersom man hör starka influenser från andra ökenrocksgiganter som Kyuss och Fu Manchu. Dessutom är jag säker på att andra låten på skivan, ”Monte Gargano”, skulle kunna misstas för en QOTSA-låt om man bara bytte ut Oscar Cedermalms röst mot Josh Hommes. Och det är menat som en stark komplimang till Truckfighters, inget annat.
”The New High” (speciellt inledningen) för tankarna omedelbart till Kyuss, ”Monster” och ”Blackness” påminner om det fuzzsound som brukar känneteckna Brant Bjork, och 13-minutersstycket ”Majestic” lever verkligen upp till sitt namn.
Truckfighters spelar äkta ökenrock, och om ni så bara har en liten gnutta intresse för genren så införskaffar ni Mania (eller någon av Truckfighters två föregående skivor) omedelbums.

Betyg: 4 / 5

------

Truckfighters hemsida - MySpace

Veckans låt + Sonisphere

The Cult utannonserades häromdagen som det sista bandet till Sonispherefestivalen som går av stapeln om en dryg månad, vilket gjorde undertecknad väldigt exalterad. Jodå, Sonispherebiljetter är införskaffade sedan lång tid tillbaka, och sedan dess har det tillkommit ett flertal ytterligare namn som jag verkligen ser fram emot att få bevittna live. Metallica och Mastodon var de självklara attraktionerna, sedan presenterades även Machine Head, Anthrax och The Hives som definitiva måsten, plus att majoriteten av de övriga banden även ska bli intressanta att se av olika skäl. När de nu färdigställer sin line-up med The Cult, så är jag helt övertygad om att det här kommer bli en förbannat rolig dag.

I vanliga fall har jag inte mycket till övers för att korsa halva riket för att plaska runt i leriga åkrar och trängas med halvnakna och svettiga män framför scen under två- eller tredagarsfestivaler, där det endast finns 5-10 band som jag verkligen vill se. Jag stannar hellre hemma (och tittar på livestreams istället).
Men här har vi en endagsfestival, inte alltför långt härifrån, där nästan varenda band är intressant och värt att se, så jag kände att det var befogat att göra ett undantag.

Ja just det, en låt var det. She Sells Sanctuary med The Cult, blir det bra så? Kan det ens bli bättre?

Kommade skivor (v.26)

23 juni
Maylene & The Sons Of Disaster - III
He Is Legend - It Hates You
Ginuwine - A Man's Thoughts
Merzbow - 13 Japanese Birds Vol. 6: Kamo
The Dear Hunter - Act III: Life and Death
Tortoise - Beacons of Ancestorship
Dream Theater - Black Clouds and Silver Linings
The Cliks - Dirty King
Regina Spektor - Far
Dinosaur Jr. - Farm
Paulina Rubio - Gran City Pop
Alexisonfire - Old Crows/Young Cardinals by

Listan är tagen från Wikipedia.

Chickenfoot – Chickenfoot (2009)

Föga anade jag att det kunde dölja sig en supergrupp bakom det här stendumma och intetsägande namnet första gången jag såg det, men det dröjde självklart inte länge innan jag fick klart för mig att det handlar om två delar Van Halen, en gitarrvirtuos och en styck läderpiskande Will Ferrell-klon. Van Halen-grabbarna Sammy Hagar och Michael Anthony, Joe Satriani och Chad Smith från Red Hot Chili Peppers alltså.
Dessa så kallade ”super groups” brukar ju ofta få en del hype, men när det kommer till kritan så brukar det ändå bli rätt tröttsamma och oinspirerade historier, men det dröjde bara tio-femton sekunder innan de tankarna skingrades. Avenida Revolution är en helgjuten rockkreation som tilltalade mig på direkten, och som låter var och en av de fyra komfortabla multimiljonärerna presentera sig på allra bästa sätt. Hagars röst är otroligt stark och karakteristisk och Satrianis gitarrspel är naturligtvis tekniskt fulländat, samtidigt som han lyckligtvis håller soloantalen nere på en behärskad nivå och inte tar alltför stor plats. Anthony och Smith utför grovjobbet perfekt och ger låtarna massvis med tyngd.
Självklart låter Chickenfoot nästan exakt som Van Halen, de försöker inte att ”återuppfinna hjulet” här, och det finns det ingen anledning till heller eftersom de lyckas blåsa rikligt med liv i genren, och resultatet blir en riktigt bra skiva. De långsammare låtarna är finstämda och behagliga, medan de verkligen lyckas dra upp tempot och intensiteten på de övriga. ”Get It Up” är omöjlig att hata i sin enkelhet och råhet till exempel, även om Hagars ”arriba arriba!” borde vara med och stångas om priset i kategorin ”löjligaste och mest okreativa textrad”. Fast det är klart, man lyssnar väl knappast på Hagar på grund av vad han sjunger, utan hur han sjunger.
Nåja, betygdags. Det är inget revolutionerande vi har att göra med, men icke desto mindre finner jag det väldigt underhållande, så därför känner jag att en fyra är helt på sin plats.

Betyg: 4 / 5

Veckans låt

Nick Cave och hans Dåliga Frön har ju varit på tapeten iochmed en bejublad spelning på ett lite lagom regnigt Where The Action Is, och dessutom släpptes remastrade specialutgåvor tidigare i år, av de fyra första skivorna som de spelade in mellan 1984 och 1986 (From Her to Eternity, The Firstborn Is Dead, Kicking Against the Pricks och Your Funeral, My Trial), och jag fastnade för ett par låtar från The Firstborn Is Dead.

"Tupelo", oerhört grym musikvideo som ger låten ännu mer tyngd, vilket borde vara omöjligt.


"Wanted Man", löjligt bra driv genom hela den här Dylan/Cash-covern.


Antagligen ett väldigt skumt val, men "Train Long-Suffering" är min absoluta favoritlåt från den här skivan. Svårt att förklara varför, men jag får verkligen känslan av att jag sitter på ett skenande tåg i full fart mot helvetet. Dessutom är videon (som verkar vara tagen från en australiensisk 70-talsfilm) ett riktigt guldkorn.


Whoo-whoo!

Kommande Skivor (v.25)

15 juni
A-ha - Foot of the Mountain
Riverside - Anno Domini High Definition

16 juni
Rock Plaza Central - ...at the moment of our most needing
Hussein Fatal - Born Legendary
George Harrison - Let It Roll: Songs by George Harrison
Jonas Brothers - Lines, Vines and Trying Times
Incubus - Monuments and Melodies (compilation)
Poison the Well - The Tropic Rot

19 juni
The Mars Volta - Octahedron
VNV Nation - Of Faith, Power and Glory

Höjdpunkten är ju otvivelaktligen Jonas Brothers nya skiva. Eller inte.
Känns som att både The Mars Volta och sångaren Omar Rodriguez Lopez släpper en ny skiva varje år. Men medan Omar har för vana att knata iväg åt alla möjliga och omöjliga håll på en och samma gång med sina soloverk och sidprojekt, så kan man ändå alltid lita på att Mars Volta kommer leverera ännu en högklassig jamsession. Eller?

Livestream från Download-festivalen

Jag hade tänkt dela med mig av den här länken redan igår, men glömde bort det helt och hållet. Ooops.
Här har ni iallafall länken till en jäkligt bra stream från Donington, där ungefär halva festivalen har avverkats. Just nu njuter jag av att se och höra Pendulum framföra en riktigt bra show, och senare ikväll sänds även Slipknots spelning. Imorgon kan vi se fram emot bl.a. Black Stone Cherry och Dream Theater, och möjligvtis också Tesla, Whitesnake och Def Leppard.

Faith No More gjorde sin andra, oerhört bejublade spelning igår efter sisådär ett helt decennium av inaktivitet. Även om jag alltid har gillat FNM och Mike Patton, så har de aldrig riktigt gått hem 110% hos mig, hur mycket jag än vill det. Men en riktigt bra spelning var det icke desto mindre.
Men jag är riktigt putt för att jag var tvungen att missa DOWNs spelning tidigare idag. Hoppas, hoppas, hoppas att Download lägger ut spelningarna under "on demand" så småningom...

Jag ska försöka se så mycket som möjligt av Slipknot ikväll, men tyvärr så krockar det ju med UFC 99.

Let's get it on, come on!

Uppdatering 19.32: Nämen se på fan, de slängde just in lite DOWN! DOWNload, I love you!

Veckans låt

Den här gången blir det sex stycken Soulflylåtar, som passande nog också heter just Soulfly I, II, III, IV, V och VI.
Ni som kan ert Soulfly vet självklart att det handlar om de rytmiska och avslappnande avstickarna som de har tagit med på varje skiva, och som är lite av deras signum.

Spotifyplaylist, javisst.

Kommande skivor (v.24)

Listan enligt Wikipedia.

8 juni
Battle for the Sun av Placebo
Hands av Little Boots
West Ryder Pauper Lunatic Asylum av Kasabian

June 9
Disney Channel Playlist av Various Artists
The E.N.D. av Black Eyed Peas
The Ecstatic av Mos Def
The Eternal av Sonic Youth
The Eternal Return av Darkest Hour
The Introduction of Marcus Cooper av Pleasure P
OX av Coalesce
The Pariah, the Parrot, the Delusion av Dredg
The People or the Gun av Anti-Flag


Det var länge sedan jag tyckte att Sonic Youth eller Placebo släppte en bra skiva, kan det bli ändring på det nu?
Jag tvivlar, de låter väl likadant som de alltid har gjort. Recensioner kommer säkert vad det lider.

Skicka ett vykort, ääälskling!

Jag har helt snöat in mig på den här fantastiska låten. Tyvärr har jag inte kunnat hitta någon video eller låtversion av Big Business-covern som jag kan dela med mig av, men originalversionen av Shocking Blue från slutet av 60-talet är inte alls fy skam.


Och vad sägs om en cover på finska av en tolvårig tjej? Jomenvisst serru, varsågod.


Eller varför inte en svensk version av självaste Gyllene Tider, med en än mer ljusröstad Per Gessle än ovan nämnda tolvåring? Jodå, följ bara den här Spotifylänken.


Och påminner inte den här låten väldigt mycket om en annan väldigt känd lät från det glada sextiotalet?

Big Business – Mind The Drift (2009)

Trum- och basduon (tillika Melvinsmedlemmarna) i Big Business har gått och blivit med gitarrist, grattis! Synd bara att det förstör mer än det tillför.
Eller okej, nu är jag nog lite väl hård, men grejen är den att gitarren låter helt malplacerad i de flesta låtarna. Möjligtvis beror det på att jag hade väntat mig ett liknande sound som på det förra albumet Here Come The Waterworks från 2007 (enkelspårigt men väldigt suggestivt och tungt), inte att de skulle lägga till ett gällt och utmärkande gitarrljud. Nåja, tack och lov så står Coady Willis som vanligt för ett fantastiskt trumspel, och Jared Warrens bas och sångröst är gåshudsframkallande stundvis. Men som sagt, tillskottet av en gitarrist i form av förre ljudteknikern Toshi Kasai ger Big Business ett annorlunda sound, ett som fungerar ypperligt på två-tre låtar (varav en är ett bonusspår), men som jag i övrigt hela tiden antingen stör mig på, eller tänker att det skulle låta minst lika bra om de hade kört vidare som en duo. Men, om nu Mind The Drift hade råkat vara den första bekantskapen jag stiftat med Big Business så kanske det hade låtit hur naturligt som helst, vad vet jag.

I alla fall, till skillnad från Here Come The Waterworks som var oerhört jämn och enhetlig, så spretar musiken mer åt olika håll på Mind The Drift, och det finns både höjdpunkter och bottenskrap. Det är nästan lite synd egentligen att de valde Found Art som inledningsspår, eftersom den höjer ribban till en nivå som resten av skivan inte klarar av att uppnå, och allra minst de två efterföljande bottenskrapen. I Got It Online plockar upp taktpinnen igen med en energisk utlösning av stora mått, annars finns det inte så mycket att orda om. Men jag måste ändå passa på att nämna den löjligt grymma psykedelia-osande bonuscovern på Send Me A Postcard, som förmodligen hjälper till att höja betygen en aning.

Betyg 3 / 5

---

På den här sidan har grabbarna valt att streama hela albumet, samt erbjuda en "Criterion Edition"-version med "kommentatorspår". Very nice.