Veckans Band - High On Fire

När Matt Pike tröttnade på att spela stentung doommetal med legendariska Sleep, och den segdragna situationen med skivbolaget gällande (vad som skulle bli) deras sista album, så startade han upp High On Fire istället. Första skivan blev som en mjuk övergång eftersom influenser från Sleep fortfarande gjorde sig starkt påminda, men de efterföljande tre skivorna har präglats av hårdslående heavy metal och goda recensioner.

För High On Fire att kunna följa upp sina två senaste alster, som figurerade högt upp på mångas årsbästalistor för de respektive åren, kommer bli svårt, men det ska bli riktigt spännande att se om de kan ta världen med storm återigen. Ny skiva (som ska ha fått titeln "Snakes For The Divine) väntas komma ut i februari.

High On Fire avslutade nyligen en sjujäkla tour i USA, där även Mastodon, Converge och Dethklok ingick. Den hade jag gärna upplevt, om vi säger så...

Let's get high on videos!

Fury Whip

Hung, Drawn and Quartered

Rumors of War

Cometh Down Hessian

Blessed Black Wings

Silver Back

10000 Years

Här är en halvtimmes uppträdande i en skivbutik.

-----

High On Fire på Wikipedia.

Snart dags att summera 2009

Ber om ursäkt för att uppdateringarna har lyst med sin frånvaro här på sistone, men i december blir det ändring.

Eftersom jag numer kan kalla mig själv för en såndär bloggare, så är det ju ett måste att fila på en årsbästalista. Och det har jag gjort. Och såhär tänkte jag att det skulle gå till:
Från och med den första december, fram till julafton, kommer jag att presentera 2009 års bästa låtar. Och mellan julafton och nyår, ger jag er årets bästa skivor.
Det innebär 24 låtar och 8 skivor. Visst, lite udda nummer (även om de är jämna), men det kändes som ett glasklart koncept, att medan barnen öppnar en lucka varje dag, så bjuder jag på en låt som har lämnat ett stort avtryck hos mig. Det blir som en alldeles egen kalender, och nedräkning till julafton (som förhoppnignsvis kommer förgyllas av många små, platta och hårda paket). Sedan följer nedräkningen av årets allra bästa skivor, som avslutas den 31a december.

Så nu ska jag ta en sista koll, försäkra mig om att jag inte har missat några självklara val, och försöka mig på att rangordna dem. Förhoppningsvis kommer allt gå som smort, för jag har aldrig gjort några listor förut. Men som sagt, det känns som att jag bryter mot någon outtalad, gyllene bloggregel om jag skippade det här momentet.

Första december börjar det roliga.

Veckans Video

Vad är det här? Oh, inget särskilt, bara en överjävligt grym låt. "Hearts Alive" heter den visst.

Nu när Crack The Skye har sjunkit in ordentligt, så får jag nog sälla mig till skaran som håller Leviathan som Mastodons bästa album. Den går inte av för hackor.

Veckans Band: dEUS

Det har varit en lugn vecka (ja, på bloggen alltså, vilket kan ha sin förklaring i att det inte har varit riktigt lika lugnt på andra fronter), så vi avslutar den och börjar en ny vecka med lite alternativ rock, nästan av det radiovänliga slaget.
För musiken står dEUS, en av lilla Belgiens bästa exporter och mest framgångsrika rockband (vilket iochförsig inte säger alltför mycket).
Aktiva sedan -89, minus en liten paus på ett par år, har de släppt fem stycken skivor, den senaste i april förra året.
Frontmannen Tom Barman inte bara sjunger, spelar och skriver musik, han är även filmregissör. 2003 regisserade han långfilmen Any Way The Wind Blows, dessutom har han regisserat en kortfilm (Turnpike, 1996) samt bandets musikvideos.

På tal om musikvideos, här kommer ett par stycken.

Och "Bad Timing" får inleda.

"Suds And Soda". Violinsolo!

"Instant Street". Börjar fint och gulligt, men det finns plats för riktigt gitarrmangel också.

"Favorite Game"

"The Architect". Lite Dandy Warhols-vibbar på den.

"Theme From Turnpike" live.

Och om jag har förstått det rätt, så är det här alltså själva kortfilmen, Turnpike. Som ser ut precis som en musikvideo. Jaja.

-----

dEUS på Wikipedia.
dEUS på Spotify.

Kommande Skivor (v. 48)

November 23
The 1995 Sessions by Dannii Minogue
All or Nothing by Jay Sean
The Fame Monster by Lady Gaga
For Your Entertainment by Adam Lambert
I Dreamed a Dream by Susan Boyle
Pricele$$ by Birdman
Rated R by Rihanna

November 24
Crunk Rock by Lil Jon
Glitter and Doom by Tom Waits
The Live Anthology by Tom Petty and the Heartbreakers
The Singles Collection (Deluxe Fan Box Edition) by Britney Spears

Dannii Minogue, Lady Gaga, Susan Boyle, Rihanna, Britney Spears och Lil Jon? Nää, nu lägger jag ner den här kategorin, åtminstone tills jag hittar någon bättre och mer anpassad källa på kommande releaser än Wikipedia. Eventuella förslag mottages mer än gärna.

Veckans Video

En dos Lemmy om dan, håller doktorn från stan.

Motörhead - born to kick your ass since 1975

Och vinnarna i Foo Fighters-tävlingen är...

Gabriella K
Robert Gustafsson och
Björn Masseck

Stort grattis! Varsitt exemplar av Foo Fighters Greatest Hits kommer med posten.

Förhoppningsvis finns just eran favoritlåt med på samlingen, annars kanske ni rentav hittar en ny favoritlåt.
Tack återigen till er som tävlade, och till Sony Music Group. Och förhoppningsvis dröjer det inte länge innan nästa tävling sparkar igång, så håll utkik!

Foo Fighters-tävlingen avslutad

Bloggens allra första tävling är nu slut, och tre stycken vinnare kommer att presenteras imorgon (måndag) kl 18.00.

Jag tackar för bidragen, och hoppas att ni är nöjda med tävlingsutförandet. Annars är jag alltid öppen för feedback och förslag :)

Kommande Skivor (v. 47)

November 16
Against All Odds by N-Dubz
Keep Calm and Carry On by Stereophonics

November 17
Battle Studies by John Mayer
Believers Never Die: Greatest Hits (compilation) by Fall Out Boy
Echo by Leona Lewis
The Fall by Norah Jones
Kris Allen by Kris Allen
Number Ones (compilation) by Janet Jackson
Since I Left Your World by Rookie of the Year
The Seventh Seal by Rakim
Ultraviolet by Kid Sister
Waking Up by OneRepublic

November 18
Magic by B'z

Listan är lånad av Wikipedia.

Veckans Band - Primus

Den här veckan riktar vi spotlighten mot Primus, som ju är synonymt med frontmannen och mästerbasisten Les Claypool.
Deras musikstil beskrivs väl bäst som experimentell funkl, med Claypools karakteristiska basspel som det största utmärkande attributet.
Aktiva sedan 1984, med en kort paus i början på detta millennium, så har de hunnit med att släppa 7 CDs, men det är 10 år sedan den senaste skivan kom ut.
Trots den ganska aviga musiken så blev de ändå rätt populära under 90-talet, bland annat tack vare att flera av deras musikvideos visades på MTV.
Claypool är och har alltid varit väldigt aktiv även vid sidan av Primus, då han har spelat in flera soloskivor och turnerat flitigt med olika jamband. Steget från Primus musik till improviserat jammande är inte särskilt stort, så det kommer sig ganska naturligt.

Förutom Primus har han även kallat sina andra band för Holy Mackerel, Oysterhead, The Fearless Flying Frog Brigade och Colonel Claypool's Bucket of Bernie Brains. Och dessutom är det han som står bakom ledmotiven till South Park och Robot Chicken.
Jag tror att herr Claypool är en väldigt skön person, förövrigt.

Men det här inlägget skulle handla om Primus, så vi kör igång med videosammanställningen helt enkelt.

Nu sjunger vi alla med i "Tommy The Cat". Å ett, å två...

"Jerry Was A Race Car Driver", förmodligen den kändaste låten.

"To Defy The Laws Of Tradition".

"Mama Didn't Raise No Fool", med Tom Morello.

"Bob's Party Time (Lounge)". Does what it says on the tin.

"Wynona's Big Brown Beaver". What a twist! Är det M. Night Shyamalan som har skrivit låttexten?
Kan inte embedda, men klicka här för att gå till Youtube och kolla på den.

"My Name Is Mud"
Samma här, Universal Music Group gillar inte inbäddning.


Avrundar med en video där Les och hans trupp jammar loss. Rekommenderas starkt. Del 1 här, och del 2 här.

-----

Primus på Wikipedia.
Primus på Spotify.

Ni har väl inte missat tävlingen?

Jo, jag kör ju en liten tävling med tre stycken Foo Fighters Greatest Hits i prispotten. Allt ni behöver göra för att vara med i utlottningen är att tala om vilken er favoritlåt är och skriva en liten motivering eller liknande. Maila eller lämna en kommentar, det går bra vilket som.
Sista tävlingsdag är nu på söndag, så passa på innan tiden är ute.

Mer information om tävlingen här.


-Uppdaterad 16:e november-
Tävlingen är avslutad.

Veckans Video

Det var länge sedan Lok var på tapeten, och avynglade Lillasyster känns mest som en väldigt ljummen fis. Men när de spelade musik under namnet Rallypack och sjöng på engelska för ett par år sedan, så klämde de ur sig en rolig liten trudelutt som de döpte till "Luke Skywalker".
Videon är också lite smårolig.
Eller är det bara jag som har riktigt kass musik- och videosmak? Det är inte helt omöjligt.



-Edit-
Jag försökte hitta någon video till Loks "Tommys Ponny (Bröderna Cartwright)" utan framgång. Däremot hittade jag en video med Tommy Ponny och hans polare. Det får duga.

Them sabla Crooked Vultures

Vanudå, har de lagt upp ännu ett skumt 30-sekundersklipp på tuben som smakprov? Nädå, de lade upp hela skivan istället.

Få din dos här. En hel vecka innan skivan släpps i butik dessutom. Trevligt? Trevligt indeed.



Så vad kan vi dra för slutsatser? Tja...
- Det här är Hommes projekt, från början till slut.
- Därför låter det såklart väldigt mycket som Queens Of The Stone Age.
- Det står klart ganska snabbt att grabbarna skiter helt och hållet i hur skivan säljer. De spelade in skivan som en kul grej, inte för att bli rika(re).
- Det är lätt att bli mätt och lite likgiltig efter att den enorma hypen som omgärdade bandet i början har lagt sig, och man redan har hört minst hälften av låtarna.
- Skivan kommer att få ett ljummet mottagande av kritikerna, och stämplas som ännu en "supergroup" som inte lever upp till förväntningarna.

Fast allt det där visste vi ju redan sedan långt tillbaka. Och det är skitsamma, för jag gillar't.

Veckans Band - Karma To Burn

Instrumentell stonerrock av högsta klass har vi här, och ett av mina absoluta favoritband. En gitarr, en bas och ett par trummor är allt som behövs för att skapa bra musik. Varför krångla till det?

Även om de blev tvingade att "hyra in" en sångare för att få spela in och ge ut sin självbetitlade debutplatta 1997 på Roadrunner Records, så dröjde det inte länge innan de insåg sitt rätta kall, sparkade sångaren, bytte skivbolag och gav ut två till små instrumentella mästerverk.
"Wild Wonderful Purgatory" (1999) och "Almost Heathen" (2001) finns tyvärr inte på Spotify, men jag rekommenderar att ni gör vad ni kan för att få tag på dem, för det finns inte en chans att ni kommer ångra er.
Debutskivan och en live-skiva från tidigare i år (när de hade återförenats igen efter sju år), finns dock här, och duger gott och väl.

Karma To Burn är förresten riktigt smidiga av sig. Bortsett från några låtar på debutplattan, så döper de bara sina låtar efter (vad jag förmodar är) slumpvalda siffror. Det gör det såklart svårt att komma ihåg vilken siffra som motsvaras av just den där låten, men det är inte så viktigt, för varje siffra är ett vinstnummer.

Ja, varje siffra som motsvaras av en låt, alltså. Meh, nu blir det film.

Här är åtta.

Tjugo, med tjusig video.

Trettiosex.

Trettiotvå.

Trettionio.

Inte den blekaste.

Tjugoåtta.

-----

Karma To Burn på Wikipedia.
Karma To Burn på Spotify.

Kommande Skivor (v. 46)

November 9
Only Revolutions by Biffy Clyro
Reality Killed the Video Star by Robbie Williams

November 10
Alter the Ending by Dashboard Confessional
Attention: Deficit by Wale
The Circle by Bon Jovi
"C" is for (Please Insert Sophomoric Genitalia Reference HERE) (digital EP) by Puscifer
Desperate Measures by Hollywood Undead
Hello Hurricane by Switchfoot
Memento Mori by Flyleaf
Mr. Pigface Weapon Waist by Crooked I
The Singles Collection (Standard Edition) by Britney Spears
Twelve Nights In Hollywood (live album) by Ella Fitzgerald

November 13
Golden Rule by Powderfinger

Ugh... Enda ljusglimtem är väl Puscifer, Maynad James Keenans sidoprojekt. Till vardags håller han ju till i Tool och A Perfect Circle, så det ska kollas upp.

Mustasch – Mustasch (2009)

Två bandmedlemmar har lämnat skutan, två nya har tillkommit, vilket bandet ser som en slags nystart, därav namnet på skivan. Men det är såklart inget man direkt märker av, eftersom Mustasch låter som Mustasch alltid har låtit. Hey, det har funkat för AC/DC och Motörhead i över 30 år, och det funkar utmärkt även för Mustasch.

Visst försöker de sig på lite nya tricks på denna deras femte fullängdare, som att inkorporera svensk folkmusik i ”Desolate”, och försöka sig på en finstämd ballad i ”I’m Frustrated”. Men näe. Det funkar inte. Det faller helt platt. ”Desolate” är vedervärdigt tråkig, och när Kalle Moraeus entrar scenen blir det bara vedervärdigt, och skämskudden ligger riktigt nära till hands. 5 olidliga minuter som jag bara vill radera från minnet.
”I’m Frustrated” skippar jag också helst, även om den faktiskt går att lyssna på. Men där har vi ytterligare 4 tråkiga minuter som jag klarar mig utan.

Nä, om vi ska koncentrera oss på de roligare bitarna istället. Som ”Heresy Blasphemy”. Simpel refräng, typisk Mustasch-låt, men de (lagom) utspejsade partierna uppskattas, och äntligen får jag höra Ralf Gyllenhammar dra till med ett riktigt illavarslande avgrundsvrål i slutet. Singeln ”Mine” bygger vidare i sin enkelhet, och kommer att inbjuda till sköna allsångsfester när den spelas live.

Favoritlåten är nog ”The Audience Is Listening”, vilket förmodligen är ett ganska udda val, men det beror helt enkelt på att den här lätt släpiga låten gjorde ett så pass starkt intryck när jag såg Mustasch live för ett par veckor sedan.

Men sedan är det slut på det roliga. Av de avslutande 6 låtarna är det alltså två stycken som jag hoppar över på direkten, och fyra stycken som bara är tråkiga. Tydligen var bandet under stor tidspress när de spelade in, vilket är jäkligt synd. Med mer tid hade de kanske kunnat pressa ur sig fler minnesvärda låtar, och kanske undvikit de två riktiga lågvattenmärkena.

Betyg: 2 /5

-----

Mustaschs Hemsida - MySpace - Wikipedia - Spotify

Betyg, schmetyg

Jag är inte riktigt nöjd med det nuvarande betygssystemet som jag använder, eftersom ett betyg kan tolkas olika, beroende på vem man frågar, eller vem som sätter betygen. En femma (av fem) är uppenbarligen det högsta möjliga betyget, men vad är det egentligen för skillnad mellan betyget 4 och 4,5? Eller 1 och 1,5? Och vilket betyg är "precis godkänt", är det 3 eller 2? Eller 1, om betygskalan är 0-5? Eller 4 av 10, är det dåligt eller bara "mindre bra"? Med ett så pass lågt betyg är det väl skitsamma egentligen.
Jag har svårt att själv bestämma mig för vad som ska gälla på min egna blogg, därför tänker jag prova ett nytt system, ett som alla bör känna till. Jag kör helt enkelt efter skolans betygssystem.

En skiva som misslyckas på alla sätt belönas med ett IG, vilket självklart betyder att den inte är godkänd. Klart som korvspad. Då slipper jag försöka definiera hur pass underkänd den är.
Ett G betyder såklart "godkänt", men inte mycket mer. VG betyder bra, och MVG är såklart toppbetyg.
I vissa fall kanske ett + kan vara berättigat (G+, VG+), men när allt kommer kring så betyder det ju bara att man inte nådde upp till nästa betygsnivå, och i slutändan brukar inte ett plus hit eller ett minus dit göra någon egentlig skillnad.

Jag kör en liten testperiod helt enkelt, för att se hur det fungerar. Först ut att återigen plågas i skolbänken är Mustasch.

En Portion Tävling

Nu slår vi upp portarna för den allra första tävlingen, och förhoppningsvis är det bara den första av många som komma skall.

Sony Music och RCA Records tyckte att det skulle vara kul att tävla ut tre exemplar av Foo Fighters Greatest Hits, som släpptes i tisdags, och jag är inte den som säger emot.
Har ni hängt med här på bloggen så vet ni säkert att jag är ett stort fan av både Foo Fighters och Dave Grohl, vilket självklart gör det extra kul att få tävla ut dessa skivor.

Eftersom det rör sig om en Greatest Hits-skiva, så tycker jag att det skulle vara intressant att höra vilken låt som just ni tycker är deras "greatest hit", alltså eran favoritlåt. Dessutom vill jag ha en kort (eller lång, om ni känner för det) motivation till varför låten är så bra, eller ifall ni har något bra musikminne till just den låten.

Alltså, skriv ner eran absoluta favoritlåt med Foo Fighters, komplettera med en motivation eller kommentar, och maila till enportionmusik@gmail.com . Eller om ni känner er självsäkra, lämna en kommentar, men glöm då inte att fylla i en giltig e-mailadress.
Tävlingen kommer att pågå till söndag den 15:e november, klockan 23:59.

Här är låtlistan (ifall inspirationen skulle tryta).

Psst!

Ett litet tips, håll utkik här imorgon eftermiddag, då bloggens allra första tävling kommer att presenteras.

Priserna? De håller jag på tills imorgon, men jag kan säga så mycket som att det rör sig om tre aktuella CD-skivor av ett band som har nämnts här på bloggen.

Fritt fram att spekulera i kommentarerna om ni känner för det, och vem vet, den som gissar rätt kanske till och med får en liten guldstjärna av mig.

Veckans Video

Dags för lite Led Zeppelin här på bloggen, och vad kan passa bättre än en av mina favoritlåtar, Achilles Last Stand?

Är du trött på att läsa om Them Crooked Vultures?

Taskigt läge, för här kommer mer Them Crooked Vultures.

"Mind Eraser, No Chaser" är en ny låt som har hittat ut på nätet.

Via deras officiella Youtube-kanal hittar vi också ett smakprov från låten "Gunman", komplett med en videosnutt. Weird stuff, även för att vara Josh Homme.

Mindre än två veckor kvar nu, tamejtusan.

Megadeth - Endgame (2009)

"Megadeth är tillbaka!" Inte för att Dave Mustaine och grabbarna någonsin slutade ge ut skivor, men de som slänger det påståendet omkring sig anser snarare att Megadeth har haft ett par svaga år bakom sig (eller rent av ett helt decennium). Men så fort första singeln "Headcrusher" släpptes, och så småningom följt av "1,320", utbrast i stort sett alla i ett uniformt glädjevrål i stil med den öppningsfrasen.

Självklart förtjänar de två låtarna i stort sett all beröm och alla lovord som de har fått, men Mustaine (liksom 95% av alla band och artister) är ju inte dummare än att han släpper de starkaste låtarna som singlar för att hypa sitt kommande album. Ja, "Headcrusher" krossar och "1,320" levererar fullt ös längs hela vägsträckan, men hur är det med det övriga låtmaterialet?

Jodå, "Dialectic Chaos" är en enda lång gitarrduell mellan herr Mustaine och vice riffmeister Chris Broderick som snyggt glider över till "This Day We Fight", som lika gärna hade kunnat släppts som singel då den förmodligen är den tyngsta låten på plattan. Mustaine går i gång direkt, väser och grymtar fram varje ord argare än någonsin, och den enda lugna stunden är en minimal andningspaus innan de slänger i överväxeln som avslutning. "44 Minutes" drar ner tempot en aning men fortsätter i samma hjulspår, innan Mustaines hyllning till dragracing tar vid ("1,320", som naturligtvis motsvarar en dragracingbanas längd mätt i fötter).

Sedan har vi visst några låtar till. Missförstå mig rätt nu; jag kan inte hitta en enda svag låt på den här skivan, däremot är det en del lite mer "anonyma" låtar som inte riktigt sätter sig lika djupt som ovan nämnda låtar, men det betyder inte att de är dåliga på något sätt. De lämnar helt enkelt bara inte ett lika stort intryck som t.ex. "Headcrusher" eller "This Day We Fight". Men Endgame som helhet är ändå ett litet mästerverk

Betyg: 4 / 5

-----

Megadeths hemsida - Myspace - Wikipdia - Spotify

Veckans Band - Danko Jones

Danko Jones, som kommer från Kanada men kallar Sverige för sitt andra hem, spelar testosterondrypande hårdrock med finess och ackuratess. Danko Jones, som förutom sångaren och gitarristen Danko Jones även består av John Calabrese på bas och Dan Cornelius på trummor, började turnera intensivt efter att de startade bandet 1996 för att bygga upp ett anseende som ett grymt liveband. De släppte en första, egenproducerad EP 1999, innan de blev partners med Lundbaserade skivbolaget Bad Taste Records, ett partnerskap som skulle visa sig bära rikligt med frukt, åtminstone i Europa. Jag tror att man ganska lugnt kan säga att de är mycket större här, än på andra sidan Atlanten, även om de har vunnit en del priser i sitt egentliga hemland.

Alla deras skivor finns på Spotify, och är det här er första bekantskap med herrarna så rekommenderar jag helt enkelt alla de fyra första skivorna. Den senaste är lite lam i jämförelse, men står ändå upp väl.

Vi börjar med videon till "Lovercall", som ZTV spelade i tid och otid när den kom. Fina minnen.

"I Want You"

"Dance"

"Sound Of Love"

"Code Of The Road"

"I Love Living In The City"

"Woogie Boogie"

"Love Is Unkind"

"I'm Alive And On Fire", första låten från en spelning i Stockholm 2006. Vill ni se hela spelningen så är det bara att välja nästa låt i slutet.

Och precis som Danko Jones alltid avslutar sina spelningar, så avslutas videokavalkaden av "Mountain", en låt som de bara spelar live, här ifrån Hultsfred 2002.

Danko Jones på Wikipedia
Danko Jones på Spotify

Kommande Skivor

November 2
History Makers - The Greatest Hits CD (compilation) by Delirious
Phrazes for the Young by Julian Casablancas

November 3
City Route 85 by John K. Samson
Monster Monster by The Almost
Only Revolutions by Biffy Clyro
Play On by Carrie Underwood
In Love & War by Amerie
Picture Perfect by Every Avenue
Say Anything by Say Anything
Raditude by Weezer
Foo Fighters' Greatest Hits by Foo Fighters

Listan lånad från Wikipedia.

Streamade konserter, här för att stanna?

Uppdaterad 1:a november, ursprungligen publicerad 28:e oktober

Såvitt jag vet (dock utan att ha gjort någon research, ska medges) så var U2 först ut att streama en hel konsert, live, på Youtube för några dagar sedan (länk till videon). Och nu blev jag precis tipsad av Aftonbladet (ja, det är sant) att Foo Fighters inte vill vara sämre, så de kommer därför också streama sin spelning ikväll (vilket blir inatt här i det glädjerika sköna Sverige), men de väljer att nobba allsmäktiga Youtube till förmån för Facebook. Länken kommer här, men det är bäst att ni skyndar er, för spelningen börjar strax. Men de kommer säkert att lägga upp en video i efterhand (likt U2), som även folk med normal dygnsrytm kan njuta av.

U2 tänker jag inte orda mycket om. Tråkigt och blasè nuförtiden, men ändå ett av världens största band, och att de väljer att streama en konsert gratis för miljontals människor tycker jag är riktigt kul, kanske allra mest med förhoppningar om att även andra band tar efter. Ja, som Foo Fighters till exempel. 10 minuter kvar nu, det här ska bli riktigt intressant.

En sista grej bara. "U2 live on Youtube". Har det någonsin funnits en mer uppenbar och briljant "reklamslogan"?

Uppdatering
Foo Fighters bjöd på en riktigt intressant internetspelning av flera anledningar. Först och främst så var de i sin studio, utan någon som helst publik (bortsett från kameramän, tekniker, roadies etc). Och dessutom var det första gången bandet spelade tillsammans igen efter ett uppehåll (Dave Grohl har ju som bekant varit upptagen på annat håll), så det var mer eller mindre en bandrepetition vi fick skåda. Men bortsett från den totala avsaknaden av publikvrål och applåder mellan låtarna (som var en ganska bisarr upplevelse), så bjöd de ändå på två och en halv timmes avslappnad, rikigt underhållande spelning, där de tillsammans med de 20 000 tittarna som fick önska låtar, bjöd på både gamla och nya låtar ("Word Forward" och "Wheels", tror jag bestämt), utöver de självklara hitsen.

Spelningen rullar nu i repris här, så passa på nu, imorgon kan det vara för sent.

Månadens Playlist - Oktober

Vi kryssar för ytterligare en månad och hälsar hösten välkommen. Det är kallt, blåsigt, regnigt och allmänt jävligt. Fuck it, vi spelar lite musik istället.

Nu skulle det väl inte vara helt fel att krypa in i helvetets lungor, brinna lite, sova bort alla lögner och vakna lagom till vårens första gryende dag. Eller om det inte faller en i smaken, kan man ju alltid ta sin mountain bike, cykla till Texas och dricka sig blind bland homofober och alkoholister, underkasta sig lite lidande och odla ett konstigt skägg. Allt detta medan du entusiastiskt talar om att det skulle vara så lätt för dig att säga att du inte hittar hem, trots att du gör det. Iallafall tror du det. Men akta dig för elefantens ben.

Oktober månads playlist. *Klick*, säger musen.

01. Bob Hund - Det Skulle Vara Lätt För Mig Att Säga Att Jag Inte Hittar Hem, Men Det Gör Jag, Tror Jag
02. Deep Purple - Burn
03. Mission Of Burma - The Enthusiast
04. The Fucking Champs - The Trees
05. Megadeth - Into The Lungs Of Hell
06. Mustasch - Homophobic/Alcoholic
07. Big Business - As The Day Was Dawning
08. Strapping Young Lad - Devour
09. Converge - Wishing Well
10. Mastodon - Capillarian Crest
11. Skeletonwitch - Submit To The Suffering
12. Slayer - Expendable Youth
13. Electric Eel Shock - M.T.B.
14. The Offspring - Mota
15. W.A.S.P. - Blind In Texas
16. Nirvana - Rape Me
17. Melvins - Suicide In Progress
18. Mondo Generator - Sleep The Lie Away
19. Los Natas - Patas De Elefante
20. Fu Manchu - Weird Beard

-----
Kolla även in de andra spellistorna.