Sonic Youth har ju alltid funnits där (åtminstone under den relativt korta tid som jag har förärat mänskligheten med min närvaro), och jag har lyssnat på dem en hel del, men aldrig riktigt tagit dem till mig. Därmed inte sagt att de gör dålig musik, men alltför ofta händer det att jag oavsiktligen förpassar deras skivor till bakgrundsmusik som flyter förbi utan att göra mycket väsen av sig.Visst har de ett utmärkande sound, och att de kan komponera bra låtar finns det inga tvivel om, men efter ett tag så sållar min hjärna automatiskt bort det ihärdiga gitarrgnisslandet och Kim Gordons obevekliga stönanden, och Sonic Youth framstår som blekt och urvattnat i största allmänhet.
Det visar sig föga oväntat att mönstret upprepas även på The Eternal, deras senaste skiva, även om det finns ett par ljusglimtar (raka puckar-rockern ”Sacred Trickster”, röjiga ”What We Know” och Kim Gordon-dominerade ”Calming The Snake” främst).
The Eternal är (ännu) en skaplig Sonic Youth-platta, men det finns absolut ingenting upphetsande här. Jag kan sammanfatta den här skivan med ett ord: ”jaha”.
Betyg: 2 / 5
------
Sonic Youths hemsida - MySpace - Wikipedia - Spotify
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar