Voivod – Infini (2009)

Hur bedömer man något när man med största sannolikhet vet att det är skaparnas allra sista alster? Frågan är faktiskt befogad eftersom Voivod har tillkännagivit att ”Infini” (förmodligen) blir deras sista skiva. Anledningen är såklart den briljante gitarristen Denis ”Piggy” D’Amours bortgång 2005. Visserligen har Infini gemensamt med Voivods förra skiva (Katorz från 2006) att de båda grundade sig på de gitarrinspelningar som Piggy hade spelat in på sin laptop och lämnat efter sig, men medan Katorz ”bara” var ytterligare en Voivodskiva (om än utan den förmodligen mest tongivande medlemmen fysiskt närvarande), så är alltså Infini förmodligen det sista vi kommer att få höra från de gravt underskattade fransk-kanadensiska prog/trashlegendarerna.

Men, jag brukar i slutändan endast bry mig om hur musiken låter, inte hur eller varför den kom till, så jag tänker helt enkelt försöka bortse från denna trista historia och ta mig an Inifni på samma sätt som jag tacklar all annan musik: genom att fokusera på just själva musiken. Så utan vidare dröjsmål kommer här en nätt liten recension.

Jag älskar "God Phones". Så här ska ett album inledas, med ett enkelt gitarriff, mäktiga trummor och frasen ”god phones”, som om G-mannen i egen hög person hade ringt upp dig och meddelat att han kommer stråla upp dig till himmelriket där allt är gott. Och där Voivod spelas på högsta volym 24/7.
De inledande 20 minuterna är magiska, och visar att Voivod är de okrönta mästarna av både progressiv speedmetal (From The Cave, Global Warning) och långsammare, malande heavy metal (Earthache). Femte spåret "A Room with a V.U" drar ner tempot en aning, vilket i och för sig är ganska skönt, för sedan är det full jävla fart igen.
Jag tänker inte gå in mer på varje enskild låt, för de 13 låtarna, fördelade på 58 majestätiska minuter, flyter ihop till en ytterst högkvalitativ skapelse som jag, efter mer än 15-20 genomlyssningar, fortfarande inte kan få nog av, eller ens sitta still till.

Jag kan verkligen inte föreställa mig hur Voivod skulle låta utan Piggys karakteristiska gitarrsound, och jag tror inte att jag vill veta heller. Dessutom ska man ju sluta med flaggan i topp, så jag kan bara lyfta på hatten för Voivod och tacka för 25 år av storartad musik, samtidigt som jag trycker på "replay" för jag vet inte vilken gång i ordningen.


"Ashes to ashes, dust to dust... Volcano!"

Betyg: 5 / 5

-----

Voivods hemsida - Myspace - Wikipedia - Spotify