Bortom inuti (utanför alltså), en enarmad sax (typ, en kniv, med andra ord). Värdelöst.
Eleganta spöken bara glider runt, liksom. Utför en soldans, börjar drömma om omänsklighetens gryning. Men ikväll är det bra. Det är ju nakensöndag, för bövelen. Slappa läppar!
Stiliserade lik, blodbad, dödsfel, mörka torn, kycklingar och grandiosa frammaningar. Allt detta och mer, när vi återkommer med den slutgiltiga striden, efter några ord från våra sponsorer.
Playlist May 2010 - Stylized Chicken Dance (Cruisin' Beyond The Molten Sun) 01. Ufomammut - Odio 02. Mustasch - Coomber 03. Winnebago Deal - Just Cruisin' 04. Wooden Shjips - Loose Lips, Start To Dreaming 05. Nachtmystium - Ghosts Of Grace 06. Ex Deo - The Fianl War (Battle Of Actium) 07. Soulfly - Bloodbath & Beyond 08. Jean Jacques Perrey - Chicken On The Rocks 09. Cancer Bats - Dead Wrong 10. Levi / Werstler - Casting The Molten Sea 11. Tomahawk - Sun Dance 12. Darkthrone - Stylized Corpse 13. Abscess - Dawn Of Inhumanity 14. Bison B.C. - Dark Towers 15. Nevermore - Beyond Within 16. Doomriders - Worthless 17. At The Drive-In - One Armed Scissor 18. Danko Jones - Tonight Is Fine 19. Stone Temple Pilots - Naked Sunday 20. Opeth - The Grand Conjuration
Oh gyttjefluga, i mina ögon är du Osiris. Kom som du är, och ta med dina katter, rökelse, stearinljus och en flaska vin. Som de gamla grekerna sade, man behöver inte vara gammal för att vara vis.
Misantropen Johnny sparkade hål i himlen. "Lögner!". Fördömelse är för de svaga. "Kolla på det här, jag ska hämnas!".
Kyrkogårdsportar. Som en blixtsnabb kobrajabb in i förruttnelsedomänen.
Jag behöver kaffe. Kaffe som smakar kaffe.
Playlist, April 2010 - Domain Of Damnation, Misanthropy & Coffee (Come Watch Cats, Johnny) 01. Pantera - Cemetery Gates 02. Nirvana - Come As You Are 03. Lazarus A.D. - Damnation For The Weak 04. Khoma - Osiris 05. Kyuss - Mudfly 06. Celtic Frost - Domain Of Decay 07. Cathedral - Cats, Incense, Candles & Wine 08. Megadeth - I'll Get Even 09. Type O Negative - I Don't Wanna Be Me 10. Black Mountain - Modern Music 11. Slash - Watch This 12. Red Hot Chili Peppers - Johnny, Kick A Hole In The Sky 13. Death - Misanthrope 14. Rage Against The Machine - In My Eyes 15. Judas Priest - You Don't Have To Be Old To Be Wise 16. Alcest - Percées De Lumière 17. Jon Oliva's Pain - Lies 18. Brant Bjork - Cobra Jab 19. Graveyard - Right Is Wrong 20. Denis Leary - Coffee
Vem tusan bjöd in den ryska soldaten in i de närsyntas imperium?
Galenskapen och skadan som har åsamkats får mig ibland att undra var jag slutar, och var du börjar. Kanske är rädsla lösningen? Är jag en slav under förtrollning? Är det en ond vilja eller en kraftfull ande? Nej, det är alla andras fel.
Den skrattande mannen från björkmänskolonin ser med svarta ögon på stengestalterna, innan han betalar för sitt dödsamfetamin med jord. Har han gått för långt?
Bä bä vita ros.
Playlist, March 2010 - Empire Of Hexes And Spirits (Madness, Fear And Resurrection 01. Saviours - Slave To The Hex 02. The Children - Power Spirit 03. Firebird - Cross The Line 04. Grand Magus - Fear Is The Key 05. Mastodon - Colony Of Birchmen 06. Armored Saint - Pay Dirt 07. Dundertåget - Alla Andras Fel 08. The Stooges - T.V. Eye 09. Gallows - Black Eyes 10. Every Time I Die - Who Invited The Russian Soldier? 11. Exodus - Deathamphetamine 12. Shining - The Madness And The Damage Done 13. Yawning Man - Rock Formations 14. Killing Joke - Walking With Gods 15. Triptykon - Myopic Empire 16. A Perfect Cirle - Rose 17. Radiohead - Where I End And You Begin 18. D-A-D - Ill Will 19. The Cult - Resurrection Joe 20. Rob Zombie - The Man Who Laughs
Här var det en hel massa kärlek, men vi ger också lite kamp och brödraskap, Amerikanska errorister, diamanter och ministerier, himmelska likbilar och lösgjorda huvuden. Men vad hände med vår rock 'n' roll i dessa tider av samförstånd och medgivande? När skall jag bli stor? Och ska vi helt enkelt gå nedför den långa vägen, eller gå över toppen på den yttersta dagen? Tänk om det rinner en flod mitt i vägen, då kan vi inte komma ner.
Lycka till.
Playlist, February 2010 - Over The Diamond River Of Love And Consent (Godspeed, Heavenly Brotherhood) 01. Iron Horse - Whole Lotta Love 02. The Hellacopters - Hey! 03. NOFX - American Errorist (I Hate Hate Haters) 04. 3 Inches Of Blood - Battles And Brotherhood 05. White Wizzard - Over The Top 06. Queensrÿche - Speak 07. Overkill - Give A Little 08. Skitsystem - Den Yttersta Dagen 09. Fingerspitzengefühl - You're Right 10. Black Rebel Motorcycle Club - Whatever Happened To My Rock 'N' Roll 11. Fatso Jetson - Heavenly Hearse 12. Queens Of The Stone Age - River In The Road 13. Melissa Auf Der Maur - Head Unbound 14. Mark Lanegan - Can't Come Down 15. Earthless - Godspeed 16. Babian - När Skall Jag Bli Stor 17. En Svensk Tiger - Ministeriet 18. Scott Reeder - Diamond 19. The Music - Take The Long Road And Walk It 20. New Order - Age Of Consent
En personlig liten favorit har vi här, från de åren då jag verkligen började sätta mig in i riktig musik och ge mig ut för att utforska och upptäcka sådant som jag aldrig vanligtvis skulle ha stött på annars. Det medför att det nostalgiska värdet ibland kan vara högre än det kvalitativa.
Jag är inte riktigt säker på hur jag kom i kontakt med Melissa Auf der Maur, men antagligen var det tack vare en härlig belgare som jag spenderade ett par sköna, stekheta sommardagar med och kollade på livestreams från någon belgisk eller nederländsk festival, på den tiden ZTV sände från Hultsfredsfestivalen (QOTSA, The Hives, Hellacopters... goda tider). Om det var Pinkpop, Pukkelpop, Graspop, Lowlands, Rock Werchter eller någon annan festival som ägde rum just då kommer jag inte ihåg, jag minns bara en rödhårig supercool tjej som bjöd på en fantastisk show.
Melissa med det stenhårda efternamnet Auf der Maur var basist i Courtney Loves Hole och Smashing Pumpkins, innan hon även intog positionen framför micken. Först för Hand Of Doom, det där Black Sabbath-hyllningsbandet som jag nämnde i förrförra inlägget, därefter spelade hon in en soloskiva med gästartister från just bland andra Hole och Smashing Pumpkins, plus ett par andra högst intressant namn (Josh Homme, Nick Oliveri, Chris Goss och Jeordie White/Twiggy Ramirez).
Det ska sägas att det egentligen inte är någon jättemärkvärdig skiva som får en att häpna och tappa andan, men all musik behöver inte vara så. Ibland räcker det gott och väl med riktigt behaglig och väl sammansvetsad alternativrock som håller en riktigt hög och jämn nivå från första till sista minuten.
Skitig punkrock, sleazig stonerrock och mainstreamaktig artrock ryms här. Inget direkt revolutionerande, och kanske det är enkelt att säga att skivan skulle ha passat in bättre 1994 istället för 2004, men det är alltjämt en av mina personliga favoriter.
-----
Melissa auf Der Maur är äntligen aktuell med en uppföljare till den här skivan i mitten av mars månad. Men varför nöja sig med att producera en mesig liten CD-skiva, när man även kan ge ut en serietidning och en film?
Det här projektet går under namnet "Out Of Our Minds" (eller "OOOM", som hon själv verkar föredra), vilket även är namnet på skivan och singeln som släpptes innan jul. Det finns även en officiell musikvideo till låten, vilket ju alltid är trevligt.
Första tanken var ungefär "hmm, okej... inte vad jag hade väntat mig, men intressant". Men efter att jag hörde några smakprov från skivan på hemsidan så blev det riktigt intressant.
16e mars släpps uppföljaren till ett av mina favoritalbum, det ser jag fram emot.
Overkill, en ny bekantskap för mig trots att de närmar sig 30 år i branschen, får mig genast att tänka på Motorheads låt "Overkill". Även "Ironbound" för tankarna åt "Iron Fist" och "Iron Horse / Born To Lose". Och även om det finns likheter mellan Motorhead och Overkill (inte minst i det hisnande låttempot), så är det ett annat (Motorhead-influerat) band jag tänker på: Metallica, i deras thrashigaste och råaste prakt på åttiotalet.
Men det första jag slås av, är sångaren Bobby Ellsworths speciella röst. Han låter som en förkyld Jello Biafra (Dead Kennedys). Och det har jag inga problem med, det är unikt och intressant med tanke på genren, men visst tog det ett litet tag att vänja sig. Men när jag hade vant mig, lagom till att introlåten "The Green And Black" entrar andra fasen i slutet av de 8 minuterna, så hittar jag även lite likheter med Megadeth i sättet de flyter iväg i härliga gitarrsolon.
Jag kan lika gärna fortsätta att namedroppa band, för andra låten "Ironbound" låter som om den var specialskriven för Judas Priest och Rob Halford. Och det är menat som en komplimang, och för att påvisa att det finns gott om variation och olika inslag här. De är hela tiden inne och gasar runt lite på NWOBHM-spåret, utan att för den delen tumma på thrashet.
"Bring Me The Night" (eller "Hit The Lights" in disguise) torde vara den perfekta singeln, den lyckades i alla fall att få mig på kroken och svälja betet helt. Klockren inledning, och "cutting to the chase" på direkten.
10 låtar, 57 minuter, alldeles perfekt längd och inte en endaste trist sekund. Ironbound slog knockout på mig, och har gått riktigt hett i skivspelaren. Overkill helt enkelt.
I lördags var det visst 40 år sedan Black Sabbaths monumentala självbetitlade album nådde skivhyllorna, och många hävdar ju att det var just Black Sabbath som grundlade heavy metal. Det här var ju ett par år (en jäkla massa år faktiskt) före min tid, så jag tvivlar på att jag har någon som helst rätt att uttala mig om det, men jag ställer mig i alla fall mer än gärna bakom det påståendet.
Jag passade på att leta upp lite Sabbath-covers också, bara för att. Så snäll kan jag vara när jag känner för det, jajamensan. Machine Head - Hole In The Sky System Of A Down - Snowblind Hand Of Doom - The Mob Rules (Ett tribute-band med bl.a. Melissa auf der Maur och Nick Oliveri. De släppte en live-CD när de spelade i Los Angeles 2002 som jag dessvärre inte lyckas hitta några bra (läs: legitima) länkar till. Rekommenderas annars.)
"Vad är det för ett jävla stolpskott som valde ut just de låtarna?" kanske man kan fråga sig? Jaja, jag gillade låtarna när jag hörde dem i början av 2000-talet och gör det fortfarande, så "lite nostalgi" får jag väl svara.
Inspelad '08, utgiven '09 i lilla Kanada efter lite skivbolagsstrul, och slutligen i USA och resten av världen nu år '10 i februari månad. Inte för att jag hade den minsta kollen på prästinnorna från Montreal förrän alldeles nyligen, men bättre sent än aldrig.
Jag fick ett tips om att dessa herrar streamade sin nya skiva på MySpace, så även om jag inte visste ett jota om bandet eller musiken, så blev jag nyfiken. Och nyfikenhet brukar löna sig, vilket det gjorde i det här fallet (oops, spoiler). En annan viktig aspekt är första intrycket. Men med inledande "Lady Killer" var det aldrig något snack om saken: så här ska den sabla slipstenen dras! Musikvideon ger jag visserligen inte mycket för, men det är svårt att värja sig mot den ursinniga inledningen, och refrängen sitter kvar på hjärnan bra länge.
"Now we step into the fire! Bewaaare! You will paaay! Lay-dee-killah!"
Resten av låtarna går i samma anda, det är högoktanig retrorock som tänder på alla cylindrar. Lite som Wolfmother och The Sword, fast bättre. Men skivan dippar lite emellanåt, några låtar känns ganska standardaktiga, en och annan slinker lätt förbi utan att man egentligen lägger märke till den. Men så finns det också ett par riktiga guldkorn, och allt som allt så är det en riktigt uppfriskande åktur som kanadensarna bjuder på.
Först var det Baroness som slog ner som en bomb (i mitt universum åtminstone), och nu Priestess med den här rökaren. Vad blir nästa bombnedslag, Mistress? Princess? Heiress? Mike Ness?
Hevy Devy (Townsend) är allt en rolig prick. Kolla bara in hans "tour videos" som han spelade in på turnébussen när de for runt i Amerika nyligen:
Det finns tre andra tour videos, och lite annat smått och gott, på hans Youtubekanal, som heter "poopynuggeteer". Bara en sån sak.
Vill ni ha mer? Deep thoughts with Devin. Också ett sätt att promota sin skiva. (Kolla under "More from:" eller "Related videos" för fler djupa tankar)
Nine Inch Nails har ju som bekant slutat turnera, men är det så att man vägrar acceptera det faktumet, eller helt enkelt inte kan få nog av NIN, så har jag lite godis att bjuda på.
Det är två stycken fanfilmade konserter från '08 och '09. Men det är inga suddiga, megaskakiga amatörvideos med sunkigt ljud inte, utan det är två stycken grupper med dedikerade fans som verkligen har organiserat ihop sig för att filma spelningarna med mer än dussintalet HD-kameror från olika vinklar, som de sedan har redigerat ihop riktigt snyggt. De har även fått ett godkännande från bandet, och det finns alla möjliga format att välja mellan: 1080p, 720p, Dual-layer och standard DVD, PS3, iPod etc. Har du ont om hårddiskutrymme eller taskigt med bandbredd, så finns det även tillgängligt på Youtube.
The Downward Spiral Live - Ja, klassiska The Downward Spiral framförd live, helt enkelt. "Skakig" bild, men med en äkta live-känsla. Kvaliteten kan man verkligen inte klaga på.
Another Version Of The Truth: The Gift - det större projektet, lite professionellare finish (utan att ta något ifrån ovan nämnda projekt), hög kvalitet från början till slut.
För lite mer NIN in HD, kolla in mitt tidigare inlägg, med en länk till deras officiella Youtube-kanal, som innehåller en hel del gottigottgott (självklart i HD-kvalitet).
... till Jimi H. James Marshal Hendrix hann med att skriva en hel del musik under sin korta tid. Han måste ha varit en mästare på kurragömma också, för 40 år efter hans död så har Legacy Recordings lyckats hitta lite fler, outgivna låtar som de kommer ge ut på albumet Valleys Of Neptune om en dryg månad. Titelspåret "Valleys Of Neptune" kan man lyssna på hos Spinner.
På Spotify finns förresten inte mindre än 16 stycken album, liveinspelningar och samlings-CDs med mannen. Alla utom en är uppladdade och/eller utgivna i år, vilket jag antar att ovan nämnda Legacy Records står bakom.
...till Jack Black och Kyle Gass, också kända som Tenacious D. "Master Exploder" får sparka igång dagen, och det gör den med den äran. Oemotståndlig sång (och video).
Och är det så att ni har något problem med att jag skriver ett par rader om JB, KG och The D, så kan ni ta upp det med Meatloaf och Dio.
Wow, 6.8 har The Pick Of Destiny på IMDB, det är tamejfan inte fy skam. Jag borde se om den snart.
Inlägg
