En Portion Musik

Månadens Playlist - Maj

2010-06-02T16:52:00.000+02:00

Bortom inuti (utanför alltså), en enarmad sax (typ, en kniv, med andra ord). Värdelöst.

Eleganta spöken bara glider runt, liksom. Utför en soldans, börjar drömma om omänsklighetens gryning. Men ikväll är det bra. Det är ju nakensöndag, för bövelen. Slappa läppar!

Stiliserade lik, blodbad, dödsfel, mörka torn, kycklingar och grandiosa frammaningar. Allt detta och mer, när vi återkommer med den slutgiltiga striden, efter några ord från våra sponsorer.

Playlist May 2010 - Stylized Chicken Dance (Cruisin' Beyond The Molten Sun)
01. Ufomammut - Odio
02. Mustasch - Coomber
03. Winnebago Deal - Just Cruisin'
04. Wooden Shjips - Loose Lips, Start To Dreaming
05. Nachtmystium - Ghosts Of Grace
06. Ex Deo - The Fianl War (Battle Of Actium)
07. Soulfly - Bloodbath & Beyond
08. Jean Jacques Perrey - Chicken On The Rocks
09. Cancer Bats - Dead Wrong
10. Levi / Werstler - Casting The Molten Sea
11. Tomahawk - Sun Dance
12. Darkthrone - Stylized Corpse
13. Abscess - Dawn Of Inhumanity
14. Bison B.C. - Dark Towers
15. Nevermore - Beyond Within
16. Doomriders - Worthless
17. At The Drive-In - One Armed Scissor
18. Danko Jones - Tonight Is Fine
19. Stone Temple Pilots - Naked Sunday
20. Opeth - The Grand Conjuration

-----

Kolla även in de andra spellistorna.

Månadens Playlist - April

2010-05-02T19:18:00.000+02:00

Oh gyttjefluga, i mina ögon är du Osiris. Kom som du är, och ta med dina katter, rökelse, stearinljus och en flaska vin. Som de gamla grekerna sade, man behöver inte vara gammal för att vara vis.

Misantropen Johnny sparkade hål i himlen. "Lögner!". Fördömelse är för de svaga. "Kolla på det här, jag ska hämnas!".

Kyrkogårdsportar. Som en blixtsnabb kobrajabb in i förruttnelsedomänen.

Jag behöver kaffe. Kaffe som smakar kaffe.

Playlist, April 2010 - Domain Of Damnation, Misanthropy & Coffee (Come Watch Cats, Johnny)
01. Pantera - Cemetery Gates
02. Nirvana - Come As You Are
03. Lazarus A.D. - Damnation For The Weak
04. Khoma - Osiris
05. Kyuss - Mudfly
06. Celtic Frost - Domain Of Decay
07. Cathedral - Cats, Incense, Candles & Wine
08. Megadeth - I'll Get Even
09. Type O Negative - I Don't Wanna Be Me
10. Black Mountain - Modern Music
11. Slash - Watch This
12. Red Hot Chili Peppers - Johnny, Kick A Hole In The Sky
13. Death - Misanthrope
14. Rage Against The Machine - In My Eyes
15. Judas Priest - You Don't Have To Be Old To Be Wise
16. Alcest - Percées De Lumière
17. Jon Oliva's Pain - Lies
18. Brant Bjork - Cobra Jab
19. Graveyard - Right Is Wrong
20. Denis Leary - Coffee

-----

Kolla även in de andra spellistorna.

Månadens Playlist - Mars

2010-04-02T18:34:00.000+02:00

Vem tusan bjöd in den ryska soldaten in i de närsyntas imperium?

Galenskapen och skadan som har åsamkats får mig ibland att undra var jag slutar, och var du börjar. Kanske är rädsla lösningen? Är jag en slav under förtrollning? Är det en ond vilja eller en kraftfull ande?
Nej, det är alla andras fel.

Den skrattande mannen från björkmänskolonin ser med svarta ögon på stengestalterna, innan han betalar för sitt dödsamfetamin med jord. Har han gått för långt?

Bä bä vita ros.

Playlist, March 2010 - Empire Of Hexes And Spirits (Madness, Fear And Resurrection
01. Saviours - Slave To The Hex
02. The Children - Power Spirit
03. Firebird - Cross The Line
04. Grand Magus - Fear Is The Key
05. Mastodon - Colony Of Birchmen
06. Armored Saint - Pay Dirt
07. Dundertåget - Alla Andras Fel
08. The Stooges - T.V. Eye
09. Gallows - Black Eyes
10. Every Time I Die - Who Invited The Russian Soldier?
11. Exodus - Deathamphetamine
12. Shining - The Madness And The Damage Done
13. Yawning Man - Rock Formations
14. Killing Joke - Walking With Gods
15. Triptykon - Myopic Empire
16. A Perfect Cirle - Rose
17. Radiohead - Where I End And You Begin
18. D-A-D - Ill Will
19. The Cult - Resurrection Joe
20. Rob Zombie - The Man Who Laughs

-----

Kolla även in de andra spellistorna.

Månadens Playlist - Februari

2010-03-02T18:42:00.000+01:00

Hej!

Här var det en hel massa kärlek, men vi ger också lite kamp och brödraskap, Amerikanska errorister, diamanter och ministerier, himmelska likbilar och lösgjorda huvuden.
Men vad hände med vår rock 'n' roll i dessa tider av samförstånd och medgivande? När skall jag bli stor? Och ska vi helt enkelt gå nedför den långa vägen, eller gå över toppen på den yttersta dagen? Tänk om det rinner en flod mitt i vägen, då kan vi inte komma ner.

Lycka till.

Playlist, February 2010 - Over The Diamond River Of Love And Consent (Godspeed, Heavenly Brotherhood)
01. Iron Horse - Whole Lotta Love
02. The Hellacopters - Hey!
03. NOFX - American Errorist (I Hate Hate Haters)
04. 3 Inches Of Blood - Battles And Brotherhood
05. White Wizzard - Over The Top
06. Queensrÿche - Speak
07. Overkill - Give A Little
08. Skitsystem - Den Yttersta Dagen
09. Fingerspitzengefühl - You're Right
10. Black Rebel Motorcycle Club - Whatever Happened To My Rock 'N' Roll
11. Fatso Jetson - Heavenly Hearse
12. Queens Of The Stone Age - River In The Road
13. Melissa Auf Der Maur - Head Unbound
14. Mark Lanegan - Can't Come Down
15. Earthless - Godspeed
16. Babian - När Skall Jag Bli Stor
17. En Svensk Tiger - Ministeriet
18. Scott Reeder - Diamond
19. The Music - Take The Long Road And Walk It
20. New Order - Age Of Consent

-----

Kolla även in de andra spellistorna.

Melissa Auf der Maur - Auf der Maur (2004)

2010-02-25T18:46:00.001+01:00

En personlig liten favorit har vi här, från de åren då jag verkligen började sätta mig in i riktig musik och ge mig ut för att utforska och upptäcka sådant som jag aldrig vanligtvis skulle ha stött på annars. Det medför att det nostalgiska värdet ibland kan vara högre än det kvalitativa.

Jag är inte riktigt säker på hur jag kom i kontakt med Melissa Auf der Maur, men antagligen var det tack vare en härlig belgare som jag spenderade ett par sköna, stekheta sommardagar med och kollade på livestreams från någon belgisk eller nederländsk festival, på den tiden ZTV sände från Hultsfredsfestivalen (QOTSA, The Hives, Hellacopters... goda tider).
Om det var Pinkpop, Pukkelpop, Graspop, Lowlands, Rock Werchter eller någon annan festival som ägde rum just då kommer jag inte ihåg, jag minns bara en rödhårig supercool tjej som bjöd på en fantastisk show.

Melissa med det stenhårda efternamnet Auf der Maur var basist i Courtney Loves Hole och Smashing Pumpkins, innan hon även intog positionen framför micken. Först för Hand Of Doom, det där Black Sabbath-hyllningsbandet som jag nämnde i förrförra inlägget, därefter spelade hon in en soloskiva med gästartister från just bland andra Hole och Smashing Pumpkins, plus ett par andra högst intressant namn (Josh Homme, Nick Oliveri, Chris Goss och Jeordie White/Twiggy Ramirez).

Det ska sägas att det egentligen inte är någon jättemärkvärdig skiva som får en att häpna och tappa andan, men all musik behöver inte vara så. Ibland räcker det gott och väl med riktigt behaglig och väl sammansvetsad alternativrock som håller en riktigt hög och jämn nivå från första till sista minuten.

Skitig punkrock, sleazig stonerrock och mainstreamaktig artrock ryms här. Inget direkt revolutionerande, och kanske det är enkelt att säga att skivan skulle ha passat in bättre 1994 istället för 2004, men det är alltjämt en av mina personliga favoriter.

-----

Melissa auf Der Maur är äntligen aktuell med en uppföljare till den här skivan i mitten av mars månad. Men varför nöja sig med att producera en mesig liten CD-skiva, när man även kan ge ut en serietidning och en film?

Det här projektet går under namnet "Out Of Our Minds" (eller "OOOM", som hon själv verkar föredra), vilket även är namnet på skivan och singeln som släpptes innan jul. Det finns även en officiell musikvideo till låten, vilket ju alltid är trevligt.

Första tanken var ungefär "hmm, okej... inte vad jag hade väntat mig, men intressant". Men efter att jag hörde några smakprov från skivan på hemsidan så blev det riktigt intressant.

16e mars släpps uppföljaren till ett av mina favoritalbum, det ser jag fram emot.

-----

Melissa Auf der Maurs hemsida - Wikipedia - MySpace - Spotify

Overkill - Ironbound (2010)

2010-02-19T19:57:00.001+01:00

Overkill, en ny bekantskap för mig trots att de närmar sig 30 år i branschen, får mig genast att tänka på Motorheads låt "Overkill". Även "Ironbound" för tankarna åt "Iron Fist" och "Iron Horse / Born To Lose". Och även om det finns likheter mellan Motorhead och Overkill (inte minst i det hisnande låttempot), så är det ett annat (Motorhead-influerat) band jag tänker på: Metallica, i deras thrashigaste och råaste prakt på åttiotalet.

Men det första jag slås av, är sångaren Bobby Ellsworths speciella röst. Han låter som en förkyld Jello Biafra (Dead Kennedys). Och det har jag inga problem med, det är unikt och intressant med tanke på genren, men visst tog det ett litet tag att vänja sig. Men när jag hade vant mig, lagom till att introlåten "The Green And Black" entrar andra fasen i slutet av de 8 minuterna, så hittar jag även lite likheter med Megadeth i sättet de flyter iväg i härliga gitarrsolon.

Jag kan lika gärna fortsätta att namedroppa band, för andra låten "Ironbound" låter som om den var specialskriven för Judas Priest och Rob Halford. Och det är menat som en komplimang, och för att påvisa att det finns gott om variation och olika inslag här. De är hela tiden inne och gasar runt lite på NWOBHM-spåret, utan att för den delen tumma på thrashet.

"Bring Me The Night" (eller "Hit The Lights" in disguise) torde vara den perfekta singeln, den lyckades i alla fall att få mig på kroken och svälja betet helt. Klockren inledning, och "cutting to the chase" på direkten.

10 låtar, 57 minuter, alldeles perfekt längd och inte en endaste trist sekund. Ironbound slog knockout på mig, och har gått riktigt hett i skivspelaren. Overkill helt enkelt.

Betyg: 5 / 5

-----

Overkills hemsida - Wikipedia - MySpace - Spotify

Habby belated 40th, heavy metal, you old son of a bitch

2010-02-15T22:10:00.000+01:00

I lördags var det visst 40 år sedan Black Sabbaths monumentala självbetitlade album nådde skivhyllorna, och många hävdar ju att det var just Black Sabbath som grundlade heavy metal. Det här var ju ett par år (en jäkla massa år faktiskt) före min tid, så jag tvivlar på att jag har någon som helst rätt att uttala mig om det, men jag ställer mig i alla fall mer än gärna bakom det påståendet.

Jag passade på att leta upp lite Sabbath-covers också, bara för att. Så snäll kan jag vara när jag känner för det, jajamensan.
Machine Head - Hole In The Sky
System Of A Down - Snowblind
Hand Of Doom - The Mob Rules (Ett tribute-band med bl.a. Melissa auf der Maur och Nick Oliveri. De släppte en live-CD när de spelade i Los Angeles 2002 som jag dessvärre inte lyckas hitta några bra (läs: legitima) länkar till. Rekommenderas annars.)

"Vad är det för ett jävla stolpskott som valde ut just de låtarna?" kanske man kan fråga sig? Jaja, jag gillade låtarna när jag hörde dem i början av 2000-talet och gör det fortfarande, så "lite nostalgi" får jag väl svara.

Sedan finns ju såklart hyllningsskivan Nativity In Black: A Tribute To Black Sabbath på Spotify, om man vill ha lite fler covers. Äkta varan finns såklart också, om man föredrar the real deal.

Avslutar med Faith No Mores version av War Pigs.

Priestess - Prior To The Fire (2010)

2010-02-12T16:31:00.001+01:00

Inspelad '08, utgiven '09 i lilla Kanada efter lite skivbolagsstrul, och slutligen i USA och resten av världen nu år '10 i februari månad. Inte för att jag hade den minsta kollen på prästinnorna från Montreal förrän alldeles nyligen, men bättre sent än aldrig.

Jag fick ett tips om att dessa herrar streamade sin nya skiva på MySpace, så även om jag inte visste ett jota om bandet eller musiken, så blev jag nyfiken. Och nyfikenhet brukar löna sig, vilket det gjorde i det här fallet (oops, spoiler). En annan viktig aspekt är första intrycket. Men med inledande "Lady Killer" var det aldrig något snack om saken: så här ska den sabla slipstenen dras!
Musikvideon ger jag visserligen inte mycket för, men det är svårt att värja sig mot den ursinniga inledningen, och refrängen sitter kvar på hjärnan bra länge.

"Now we step into the fire! Bewaaare! You will paaay! Lay-dee-killah!"

Resten av låtarna går i samma anda, det är högoktanig retrorock som tänder på alla cylindrar. Lite som Wolfmother och The Sword, fast bättre. Men skivan dippar lite emellanåt, några låtar känns ganska standardaktiga, en och annan slinker lätt förbi utan att man egentligen lägger märke till den. Men så finns det också ett par riktiga guldkorn, och allt som allt så är det en riktigt uppfriskande åktur som kanadensarna bjuder på.

Betyg: 4 / 5

-----

Priestess hemsida - MySpace - Wikipeda - Spotify

-----

Först var det Baroness som slog ner som en bomb (i mitt universum åtminstone), och nu Priestess med den här rökaren. Vad blir nästa bombnedslag, Mistress? Princess? Heiress? Mike Ness?

Rammstein sind happy!

2010-02-12T02:56:00.002+01:00

Hur kan man göra tråkiga Rammstein roligare att lyssna på? Jo, genom att låta Devin Townsend remixa en av deras låtar såklart!

It's a happy happy joy joy song!

---

Hevy Devy (Townsend) är allt en rolig prick. Kolla bara in hans "tour videos" som han spelade in på turnébussen när de for runt i Amerika nyligen:

Det finns tre andra tour videos, och lite annat smått och gott, på hans Youtubekanal, som heter "poopynuggeteer". Bara en sån sak.

Vill ni ha mer? Deep thoughts with Devin. Också ett sätt att promota sin skiva.
(Kolla under "More from:" eller "Related videos" för fler djupa tankar)

NIN in HD #2

2010-02-11T01:25:00.001+01:00

Nine Inch Nails har ju som bekant slutat turnera, men är det så att man vägrar acceptera det faktumet, eller helt enkelt inte kan få nog av NIN, så har jag lite godis att bjuda på.

Det är två stycken fanfilmade konserter från '08 och '09. Men det är inga suddiga, megaskakiga amatörvideos med sunkigt ljud inte, utan det är två stycken grupper med dedikerade fans som verkligen har organiserat ihop sig för att filma spelningarna med mer än dussintalet HD-kameror från olika vinklar, som de sedan har redigerat ihop riktigt snyggt. De har även fått ett godkännande från bandet, och det finns alla möjliga format att välja mellan: 1080p, 720p, Dual-layer och standard DVD, PS3, iPod etc. Har du ont om hårddiskutrymme eller taskigt med bandbredd, så finns det även tillgängligt på Youtube.

The Downward Spiral Live - Ja, klassiska The Downward Spiral framförd live, helt enkelt. "Skakig" bild, men med en äkta live-känsla. Kvaliteten kan man verkligen inte klaga på.

Another Version Of The Truth: The Gift - det större projektet, lite professionellare finish (utan att ta något ifrån ovan nämnda projekt), hög kvalitet från början till slut.

Briljanta initiativ, fantastiska videos, starka rekommendationer.

För lite mer NIN in HD, kolla in mitt tidigare inlägg, med en länk till deras officiella Youtube-kanal, som innehåller en hel del gottigottgott (självklart i HD-kvalitet).

Och via Tenacious D...

2010-02-04T22:49:00.000+01:00

... till Jimi H. James Marshal Hendrix hann med att skriva en hel del musik under sin korta tid. Han måste ha varit en mästare på kurragömma också, för 40 år efter hans död så har Legacy Recordings lyckats hitta lite fler, outgivna låtar som de kommer ge ut på albumet Valleys Of Neptune om en dryg månad. Titelspåret "Valleys Of Neptune" kan man lyssna på hos Spinner.

På Spotify finns förresten inte mindre än 16 stycken album, liveinspelningar och samlings-CDs med mannen. Alla utom en är uppladdade och/eller utgivna i år, vilket jag antar att ovan nämnda Legacy Records står bakom.

Got to got to got to get away!

Från två fantastiska gitarrvirtuoser...

2010-02-04T07:48:00.001+01:00

...till Jack Black och Kyle Gass, också kända som Tenacious D. "Master Exploder" får sparka igång dagen, och det gör den med den äran.
Oemotståndlig sång (och video).

Och är det så att ni har något problem med att jag skriver ett par rader om JB, KG och The D, så kan ni ta upp det med Meatloaf och Dio.

Wow, 6.8 har The Pick Of Destiny på IMDB, det är tamejfan inte fy skam. Jag borde se om den snart.

Ay caramba!

2010-02-03T19:47:00.002+01:00

Jag låg i sängen och kollade på gamla Tonight Show With Conan O'Brien-avsnitt från höstas igår. NBC-pikar, "Conan's Tabloid Moment", Barbershop-inslag, Michael Moore och Seth McFarlane som gäster, the usual, inget att tappa hakan över. Men: avslutande liveframträdande av Rodrigo y Gabriela.
Fy fan, jag blev helt tagen på sängen och var tvungen att se om hela framträdandet 3 eller 4 gånger till. Det var det värsta jag hade sett på bra länge.

Jag var tvungen att leta reda på en video av det, men det var lite knivigt eftersom rövhattarna på NBC inte verkar gilla Youtube (eller Coco), men som tur är finns ju Myspace.

Tack Myspace!

De kan sina gitarrer, de där två.

En annan som kan spela ett och annat ackord är Rob Trujillo, bassist för Metallica (som för övrigt är en av duons allra största influenser!).
Och varför inte bjuda in Robban när de spelar sin cover på Metallicas "Orion"?

Dessutom har de spelat in en cover av "Stairway To Heaven", och till deras senaste skiva bjöd de in Testaments gitarrist Alex Skolnick, så de har gott om "metalkredd".
Skulle det inte räcka, så träffades duon tydligen när de spelade i ett thrashmetalband i Mexico City!

Rodrigo y Gabriela på Spotify. Perfekt med lite akustiska gitarrer när man har lyssnat sig le på brutala dödsriff och brunstiga ångestsvrål.

Månadsspellistor - sammanställning

2010-02-02T19:04:00.004+01:00

Does what it says on the tin, en simpel sammanställning av alla månadsspellistor. Byggs på sakta men säkert.
Nu även uppdaterade med låtlistor, så att ni vet vad ni får, eller vad ni går miste om.

2010 Maj
2010 April
2010 Mars
2010 Februari
2010 Januari
2009 December
2009 November
2009 Oktober
2009 September
2009 Augusti

Månadens Playlist - Januari

2010-02-01T20:20:00.004+01:00

Dags för mig att återigen ta på mig baskern, leta fram pipan och låta min poetiska och pretentiösa ådra visa sig från sin bästa sida. That's right, playlist time, beyatch!

Endast när jag sluter ögonen, ser jag röken som leder mig hem. De förföljda glömmer inte, när jag har bränt mina skepp. Förorenad hjärnlåda p.g.a. sanningsserum, men jag har varit nykter, åtminstone.
Går på en charmoffensiv, attackerar från sidan, arrangerar en TV-fest. Bjuder in Tony Stark, Buck Owens och den där kvinnan från L.A.
Skalbaggsstjärt.

Playlist, January 2010 - The Beautiful Youth Charm, Persecuted Brainbox Traffic Foreclosure
01. Logh - The Smoke Will Lead You Home
02. Cave In - Youth Overrided
03. Oceansize - The Charm Offensive
04. Blur - Beetlebum
05. Johnossi - Press Hold
06. Hawkwind - Brainbox Pollution
07 . The Doors - L.A. Woman
08. Nick Cave & The Bad Seeds - There She Goes, My Beautiful World
09. Jimi Hendrix - Crosstown Traffic
10. Thåström - Bara När Jag Blundar
11. Yngwie Malmsteen - Now Your Ships Are Burned
12. Priestess - Sideways Attack
13. Anthrax - C11H17O2N2Sna - Sodium Pentathol
14. Black Flag - TV Party
15. Melvins - Buck Owens
16. Black Sabbath - Iron Man
17. Megadeth - Foreclosure Of A Dream
18. Testament - The Persecuted Won't Forget
19. Pantera - 10's
20. DevilDriver - I've Been Sober

-----
Kolla även in de andra spellistorna.

Masters Of Reality - Pine/Cross Dover (2009)

2010-02-01T19:27:00.002+01:00

Snacka om en glad överraskning som kom från ingenstans, utan minsta förvarning. Det var september förra året, jag satt och skrev ihop en liten presentation om just Masters Of Reality och letade videos till ett "veckans band"-inlägg, när det visade sig att de precis hade släppt en ny skiva. Det var då 5 år sedan de hade släppt sin senaste skiva (bestående av outgivna låtar, 8 år sedan de gav oss något "nytt") , och Masters Of Reality är inget band som det skrivs särskilt mycket om, så att Chris Goss och grabbarna hade varit i farten hade jag ingen koll på. Men sen föll det sig så att jag bara lyssnade igenom Pine/Cross Dover lite snabbt innan jag avfärdade den. Det lät som "Give Us Barabbas" (föregående skivan), som jag tyckte var ganska tråkig. Men lite senare tog jag mig själv i kragen och bestämde mig för att lyssna igenom dessa två skivor en gång till. Det var det bästa beslutet jag hade tagit på länge.

Inte bara för att jag insåg att "Give Us Barabbas" visar vilka fantastiska musiker detta är, även när de frångår sitt tidigare stonersound, utan för att Pine/Cross Dover visar sig vara en riktigt solid skiva, som skulle ha varit med och fightats om att få vara med på årsbästalistan förra året. Om jag bara inte hade varit så trög av mig (ett genomgående tema här på bloggen de senaste, ooh... två veckorna.)

De tar inte ut svängarna riktigt lika mycket här som på föregångaren, som dominerades av ballader, folk, blues och lite akustiskt (vilket såklart har förekommit på alla deras skivor, men inte i så här stor utsträckning). Stonerelementet är mycket mer framträdande här, så som det sig bör när Masters Of Reality står bakom spakarna, även om de inte är rädda för att gå all-in med en instrumentalare på 12 minuter, eller när de bryter ut i dansant och lössläppt stonerpop emellanåt.

Nu är det som det är, Masters Of Reality gick dessvärre miste om chansen att prisas när jag körde min prestigefulla årslista (vadå hybris?), och de är ju inte aktuella när det är dags att summera det här året om elva månader. Men gör inte samma misstag som jag gjorde, för Pine/Cross Dover bör inte missas.

Betyg: 4 av 5

-----

Masters Of Reality MySpace - Wikipedia - Spotify - Grooveshark

I like this, do you like it?

2010-01-18T17:32:00.000+01:00

Skulle egentligen ha postat den här videon för länge sedan, när jag först såg den, men så blev det ju inte. Men "bättre sent än aldrig" är lite av mitt motto, så klaga inte.

Chickenhawk. Ett bandnamn som är marginellt bättre än Chickenfoot, men vad är grejen med den här kycklingfixeringen egentligen? Är namnet menat som punchline till ett sådant där djurkorsningsskämt? Nä, gubevars...

Men bakom det här smått retarderade namnet hittar vi faktiskt en riktigt grym musikvideo, och även låten fölll mig i smaken på direkten. Det var alltså för några månader sedan, och den är fortfarande lika bra.
Och att videon framkallar sköna Shaun Of The Dead-vibbar ger rikligt med bonuspoäng.
Men, alltså... "Chickenhawk", vafaan är det?

Äh, kolla bara på videon.

"I Hate This, Do You Like It?" heter låten förresten.

High On Fire plockar fram frosthammaren

2010-01-15T04:12:00.000+01:00

High On Fire hjälper oss att betvinga vinterhelvetet med nya låten "Frost Hammer" från kommande mästerverket Snakes For The Divine.

På med snöskorna och overallerna nu och bege er genast till Stereogum för att lyssna på låten.

I en tidigare intervju med Noisecreep sade Matt Pike (gitarrist och sångare) bland annat detta om kommande plattan: "It's really heavy, a little more aggressive than our last album, a little less psychedelic. For the most part, the songs are amazing."

"For the most part"... kom igen Matt, var inte blyg nu. Liiite mer självsäkerhet hade inte skadat. Nog för att det hade låtit som en minst lika stor kliché som när alla andra musiker ska beskriva sina nya låtar och skivor, men Mr. Pike är en av få som jag känner att jag faktiskt kan lita på.

Oh yeah, Matt Pike och hans polare i Mastodon kommer dyka upp i Metalocalypse. Brutal!

Sailing The Seas Of Richard Cheese

2010-01-11T19:34:00.003+01:00

Lite måndagsflum bara. Man kan inte gå runt och vara superseriös 24/7. Ibland måste man sätta sig ner och koppla bort omvärlden, och bara tänka på något dumt och fånigt. Som sengångare i sirap. Jösses vad tröga de är.
Eller varför inte mixa lite bandnamn och skivtitlar. När jag kollade på min recensionssammanställning som jag postade nyligen, så såg min kära hjärna två små intressanta (nja) grejer. Efter lite pysslande och pusslande blev det... aningen intressantare. Kolla bara:
Alice In Chains - Black Gives Way To Blue.
Dream Theater - Black Clouds And Silver Linings.

Alice In Theater - Black Clouds And Silver Linings Give Way To Blue.

Fniss. Hajar ni? Jag blev i alla fall måttligt road och aningen besatt av detta, så jag började genast spåna vidare. Vilka andra kombinationer finns det? Tja, vad sägs om...

Muse Of Reality - Deep In The Supermassive Black Hole
Sonic Youth & RATM - Rage Against The Washing Machine
Wolfmother Love Bone - Cosmic Apple
The Music & The Soundtrack Of Our Lives - The Music Behind The Music
Radiogarden / Soundhead - Ultramega OK Compuer
Sound Division / Joy Garden - Superunknown Pleasures
Monster Manchu / Fu Magnet - Signs Of Infinite Powertrip
Sonic Manchu / Fu Youth - Start The Washing Machine
Slayer ft. The Dwarves - Reign in Blood Guts & Pussy
Danko Jones and The White Stripes - We Sweat White Blood Cells
Danko Jones and The Gates Of Slumber - We Sweat Hymns Of Blood And Thunder
Red Hot Chili Peppers and Coldplay - A Rush Of Blood Sugar Sex Magik To The Head
Death From Above 1979 & Nine Inch Nails - You're a Woman, I'm A Pretty Hate Machine
Nick Cave & The Bad Seeds & The Hellacopters - Abattoir Grande Blues / The Lyre Of Orpheus
Colonel Claypool's Bucket Of Bernie Brains & Mastodon - Crack The Big Eyeball In The Sky(e)
Masters Of Reality & The Soundtrack Of Our Lives - Welcome To The Extended Revelation For The Psychic Weaklings Of Western Lodge Civilization

Ifall 5 Finger Death Punch hade släppt ett självbetitlat album, hade de kunnat gå ihop med Soundgarden och spelat in skivan "Badmotor5fingerdeathpunch".
Eller ifall Nick Cave & The Bad Seeds hade lånat titeln från Dead By Aprils självbetitlade album hade vi fått "The Firstborn Is Dead By April".

Men bäst av alla är nog faktiskt denna:
Rage Against The Machine Head - Through The Ashes Of Evil Empires.
It works on so many levels!

Jag har bara skrapat lite på ytan, men jag har faktiskt lite viktigare saker att göra än att sitta här och blanda ord och bokstäver och leta efter halvintressanta band- och skivnamn, så jag väljer att sluta medan jag fortfarande har något uns av värdighet kvar. Men har ni några egna kombinationer får ni mer än gärna dela med er.

High On Fires kommande skiva, bäst 2010?

2010-01-08T18:19:00.000+01:00

Ja varför inte? Kan de toppa Death Is This Communion från 07, så talar mycket för det.
Låtlistan har varit känd sedan en tid tillbaka, och nu vet vi även hur omslaget kommer se ut.

High On Fire - Snakes For The Divine
01. Snakes for the Divine
02. Frost Hammer
03. Bastard Samurai
04. Ghost Neck
05. Fire, Flood & Plague
06. How Dark We Pray
07. Holy Flames of the Fire Spitter
08. Mystery of Helm

Jag är inte den som går bananas över skivomslag, och låttitlar säger oftast inte särskilt mycket, men i det här fallet så kan det ju bara bli en guldkantad succé. Hör ni det, High On Fire? Känn ingen press nu, men en succé med skinande kanter av rent guld vore inte helt fel.

23e februari ringar vi in i kalendrarna, datumet då High On Fire frälser oss med en ny skiva.

Revocation demonterar diktatorer i trånga korridorer

2010-01-07T21:14:00.001+01:00

Revocation stod inte för förra årets bästa släpp, men däremot ett av de mest intressanta. Med sin mix av thrash och death metal, tekniskt gitarrspel och lite udda sångstrukturer, så lyckades de verkligen imponera på mig. Och det är inte illa pinkat, eftersom jag ibland har lite svårt för att intressera mig för de ovan nämnda genrerna.

I alla fall, här är en halvfärsk video till deras "Dismantle The Dictator", för er som kanske inte har hört Revocation än.

Hur fan-jävla-tastisk är inte finishen?

Sammanställning av 2009 års skivrecensioner

2010-01-05T20:16:00.000+01:00

Sammanställningar är alltid trevliga, de ger en snabb och enkel överblick och lyfter fram nergrävda och begravna inlägg till ytan för allmän beskådning, vare sig man missade dem första gången eller vill läsa igenom en andra gång. Dessutom ser det fint ut. Ser det inte fint ut?

Först vill jag bara utfärda ett varningens ord. Kvaliteten på de skrivna recensioner varierar lika mycket som mina betyg på skivorna jag recenserade. Vissa texter vill jag bara radera från bloggen och förtränga från minnet, medan det finns några som jag faktiskt är ganska nöjda med. Jag är trots allt bara en glad amatör som råkar gilla musik, och ser bloggandet som en kul utmaning och ett spännande litet projekt, men självklart strävar jag efter att komma upp i en hög och jämn nivå. Övning ger färdighet.

Här följer de skivrecensioner som jag skrev under 2009, med länkar och sorterade efter betyg.

Betyg - 5
Baroness - Blue Record (2009)
Mastodon - Crack The Skye (2009)
Voivod - Infini (2009)

Betyg - 4
Candlemass - Death Magic Doom (2009)
Chickenfoot - Chickenfoot (2009)
Desert Sessions - Desert Sessions Vol 1&2 (1998)
Dream Theater - Black Clouds And Silver Linings (2009)
Isis - Wavering Radiant (2009)
Megadeth - Endamge (2009)
Spinnerette - Spinnerette (2009)
Truckfighters - Mania (2009)

Betyg - 3
Big Business - Mind The Drift (2009)
Bob Hund - Folkmusik För Folk Som Inte Kan Bete Sig Som Folk (2009)
Heaven And Hell - The Devil You Know (2009)
The Mars Volta - Octahedron (2009)

Betyg - 2
Mustasch - Mustasch (2009)
Sonic Youth - The Eternal (2009)

Betyg - 1
Iggy Pop - Préliminaires (2009)

Ajajaj, bara en enda liten skiva som inte var från 09, märkte jag precis. Visst lägger jag mycket fokus på att försöka beta av intressanta och aktuella skivsläpp, men jag ska se till att gräva lite mer i skivbackarna, samt lyfta fram lite fler personliga favoriter. På hedersord.

Lite reflektion kanske är på sin plats. Skulle jag sätta andra betyg på skivorna nu?
Ja, Chickenfoot var jag extremt generösa mot. Jag gillade plattan då, men jag tror inte att jag har lyssnat på den sedan dess. Jag skulle sänka betyget ett snäpp, kanske två.
Samma sak med Voivod, som jag var eld och lågor över när deras Infini kom, men i efterhand skulle den ha fått nöja sig med en fyra. Riktigt bra, men inte riktigt i klass med övriga femmor.
Resterande betyg känns fortfarande ganska rättvisa faktiskt.

Betygsuppdatering och recensionssammanställning

2010-01-05T18:59:00.002+01:00

Två ord som hade varit oslagbara i Alfapet.

Dags att ta nya friska tag, och jag tänkte passa på att ta itu med betygen. Jag har ju velat lite fram och tillbaka angående vilken betygsskala jag ska använda mig av, men nu har jag verkligen bestämt mig. 1-5, inga decimaler och inga starka eller svaga siffror. Ett till fem bara.
Och såhär bör de tolkas:
1 - underkänt.
2 - godkänt.
3 - bra.
4 - väldigt bra.
5 - fantastiskt.

Inga krusiduller, inga konstigheter, bara raka rör.

Men eftersom jag har satt skivbetygen efter lite olika betygsystem och skalor under det föregående året, så tänkte jag passa på och uppdatera dem enligt 1-5-systemet. Men det gör jag såklart just precis alldeles nu, i det här precisa ögonblicket när jag sitter och skriver den här texten. När jag väl publicerar texten är det redan klart, och ni kommer inte märka ett dugg. Såvida ni inte råkar prenumerera på bloggen via en RSS-läsare, då kommer det kanske se ut som att jag har varit flitig som en speedad bäver på uppåttjack och skrivit 10-15 nya inlägg, men så är alltså icke fallet (dessvärre(?)). Det är bara skivrecensionerna som har uppdaterats med anpassade betyg och nya etiketter.

Det här var bara en liten heads up, sammanställningen följer inom kort.

Månadens Playlist - December

2010-01-03T18:32:00.006+01:00

Glömde nästan bort spellistan mitt i allt julkaos och listmakande.

Men här får ni iallafall lite iskrigare, brända broar, skuggspel, snälla bebisar, kungar och regniga kungariken med dött väder (och vargar i tronrummet!). Men Tommy Tommy och Johnny kan behöva lite tröst från själaräddarna, för de blev utröstade från ön. Kanske sankte Vitus och verklighetsmästarna kan värva dem till glädjedivisionen, där allting är begravt och konvergerat i levande färger.

Stonehenge ligger i Surabaya, wysiwyg.

Och Spotifylistan ligger här, comprende?

01. Morrissey - The Youngest Was The Most Loved
02. Saint Vitus - H.A.A.G.
03. Voivod - Warriors Of Ice
04. Jello Biafra & Melvins - Voted Off The Island
05. The Kristet Utseende - Tommy Tommy
06. Absu - The Absu Of Eridu & Erech
07. The Jesus Lizard - Blue Shot
08. Living Colour - Burned Bridges
09. Pugh Rogefeldt - Surabaya Johnny
10. Joy Division - Shadowplay
11. Turing Machine - Bitte, Baby, Bitte
12. Converge - Cruel Bloom
13. Entombed - Out Of Hand
14. Halford - Get Into The Spirit
15. Clutch - Wysiwyg
16. Wolves In The Throne Room - Face In A Night Time Mirror - Part 1
17. Masters Of Reality - King Richard TLH
18. Soulsavers - Kingdom Of Rain
19. The Dead Weather - I Cut Like A Buffalo
20. Spinal Tap - Stonehenge

-----
Kolla även in de andra spellistorna.

Honorable mentions

2010-01-02T19:47:00.000+01:00

Hedersomnämnande, alltså. Jag tänkte köra en snabb liten lista med några intressanta album som fångade mitt intresse under 2009 och var med i racet, men fick se sig förbisedda i slutändan.

Utan inbördes ordning.

The Horrors - Primary Colours
Revocation - Existence is Futile
Goatwhore - Carving Out The Eyes Of God
Shrinebuilder - S/T
Masters Of Reality - Pine/Cross Dover
Kylesa - Static Tensions
Clutch - Strange Cousins From The West
Between The Buried And Me - The Great Misdirect
The Gates Of Slumber - Hymns Of Blood And Thunder

Framförallt Between The Buried And Me (det konstiga namnet till trots) släppte en hyperintressant skiva som mycket väl hade kunnat tränga sig in på den riktiga listan, om jag bara hade haft mer tid att lyssna på den vid en tidigare tidpunkt. Riktigt schizofrenisk musik som byter stil oftare än de flesta byter underkläder. Nej nu överdrev jag å det grövsta, det är nog inte många som byter fillingar mer än max en gång under en timme. Men vad jag försöker säga, är att det är en skiva som är svår att få grepp om i början, men som verkligen belönar repeterade lyssningar.
Shrinebuilders hypade självbetitlade debutalbum påminner mycket om Them Crooked Vultures überhÿpade dito, fast mycket mer "underground": resultatet är väl godkänt, men visst låter det precis som man hade föreställt sig (vilket inte alls behöver var något negativt).
Gates Of Slumber, störtskön doom. The Horrors, uppfriskande gothrockpopemoindiewhatchamacallit. Masters Of Reality, genialisk stonerpop signerad Chris Goss. Jag måste nog ge Give Us Barabas (2004) en chans till.

Jag har säkert glömt en hel drös album, men det finns ingen anledning att gnälla över spilld mjölk. Nytt år, nya tider, nya horisonter att rikta blicken mot.

Uppföljning på nedräkningen

2010-01-02T17:34:00.001+01:00

Så var 2009 förbi, och nedräkningen av det årets bästa låtar och album likaså. Men jag tänker inte släppa 2009 helt och hållet ännu. Först, lite synpunkter såhär i efterhand på min allra första lista någonsin, och vilka ändringar jag eventuellt kommer göra inför nästa lista.
- Jag lade alldeles för stor vikt i "de bästa låtarna", och valde alldeles för många. 24 stycken utspridda över 24 dagar tyckte jag lät som en bra idé i praktiken, och jag är ganska nöjd med hur jag genomförde det (och att jag genomförde det till punkt och pricka). Men, alltför mycket fokus på låtarna...
- ...och för lite fokus på skivorna. Att bara välja ut åtta stycken är ganska svagt egentligen. Dessutom tappade jag lite motivation mot slutet, och var dålig på att förbereda inlägg, så det blev lite happ som happ. Den punkten måste jag skärpa mig på.
- Annars gillar jag nedräkningsformatet, men jag kommer göra det lite mer koncentrerat nästa gång. Kanske någonting i stil med 20 låtar presenterade över 4-5 dagar (om jag nu inte skippar den biten), följt av en ordentlig albumlista (20 st?) som jag kan avslöja 2-3 stycken per dag.
- Eftersom jag skapade bloggen i maj månad, och inte hade några tankar på att göra någon årsbästalista (jag hade tänkt vara en nonkonformistisk rebell och vägra, men jag föll in i ledet trots allt) förrän framåt vintern, så är det mycket möjligt att jag helt och hållet missade en en del bra releaser. Därför kommer jag börja göra en lista och hålla den uppdaterad med alla intressanta album under det här året, så det blir lättare att sammanställa när det väl är dags.

Men i övrigt så var det riktigt kul (och utmanande) att sammanställa listan, så den kommer garanterat tillbaka om sisådär 340 dagar eller något i den stilen. Till dess får ni hålla till godo med det gamla vanliga. Festigheterna är över, tillbaka till vardagen med er.

2009 års bästa ablum - #1

2009-12-31T21:00:00.001+01:00

Fanfarer, trumpeter och trumvirvlar... äh, året är snart slut, lika bra att få det överstökat.

2009 års bästa album, enligt lilla mig, är...

Blue Record
Baroness

Den kom, jag lyssnade, de segrade. När krutröken från kanonader och bombardemang såsom "Jake Leg", "Swollen And Halo", "A Horse Called Golgotha" (likaledes årets bästa låt) och "War, Wisdom And Rhyme" lagt sig, kan jag bara hissa vita flaggan och kapitulera.

Jag trodde länge och väl att Mastodon skulle stå som segrare, men då hade jag inte räknat med att Baroness skulle vika in från nästan ingenstans på slutet och pulverisera allt motstånd.

Lyssna på Blue Record på Grooveshark, eller på deras MySpace-sida.

Grattis Baroness, och gott nytt år på er allihop!

2009 års bästa album - #2

2009-12-30T21:00:00.000+01:00

Crack The Skye
Mastodon

Inga konstigheter här inte, Mastodons Crack The Skye finns med på de flesta årsbästalistorna av en självklar anledning.
Jag har trevliga minnen från försommaren, då jag brukade sitta i solstolen och lyssna igenom hela plattan gång på gång på gång, dag efter dag, tills jag helt enkelt faktiskt inte orkade höra en endaste låt till. Men det är ju likadant som om man skulle äta sin favoriträtt till morgon, middag och kväll sju dagar i veckan.

Nu unnar jag mer än gärna mig själv en riktig gourmetmåltid med Crack The Skye som huvudrätt, när jag väl känner för det.

Lyssna på Crack The Skye på Spotify eller Grooveshark.

2009 års bästa album - #3

2009-12-29T21:00:00.000+01:00

Addicted
The Devin Townsend Project

Devin Townsend släppte som bekant två stycken skivor det här året (och två till har vi att vänta nästa år), Ki och Addicted. Båda håller riktigt hög klass och går i olika teman, men det är Addicted som faller mig extra väl i smaken. Det är helt enkelt en riktigt underhållande skiva med lekfullheten på topp, med riktigt bra och varierade låtar. Och hur kan man inte älska en sådan löjlig, men smittsamt medryckande låt som "Bend It Like Bender!"?
Och som om inte Devin Townsends hårresande vrål, skönsång och operafasoner vore nog, så har vi ju även Anneke van Giersbergen som gör ett fantastiskt jobb.

Lyssna på Addicted på Grooveshark.

2009 års bästa album - #4

2009-12-28T21:00:00.001+01:00

Endgame
Megadeth

"Megadeths bästa album sedan bla bla", etc, fastslås det i var och varannan recension. Jag nöjer mig med att konstatera att det här är en förjäkla bra skiva med grymt ös, och definitivt en av de bästa år 2009.
Dave Mustaine må vara en arg liten man med mindervärdeskomplex gentemot storebrodern Metallica, men spela bra musik, det kan han onekligen.

Lyssna på Endgame på Spotify eller Grooveshark.

2009 års bästa album - #5

2009-12-27T18:51:00.004+01:00

Axe To Fall
Converge

Jag har försökt klura ut varför Converge alltid fått så mycket beröm, och har lyssnat på deras skivor gång efter annan, för att försöka ta reda på vad det är som alla andra ser, som jag går miste om. Men med Axe To Fall lyckades de trycka på precis rätt knappar för att det ska gå hem hos mig med en gång. Det är inte längre bara "skrik och skrammel", utan det här kan faktiskt liknas vid melodier med någorlunda struktur!
Men det finns såklart också gott om fullskaligt kaos så att det räcker och blir över.

En riktigt positiv överraskning, eftersom jag inte hade några förväntningar alls, utan tryckte på "play" med inställningen att "äh, det här låter väl likadant som tidigare skivor, alltså inget för mig". Men oj så fel man kan ha ibland.

Lyssna på Axe To Fall på Spotify eller Grooveshark.

2009 års bästa album - #6

2009-12-26T22:00:00.000+01:00

Wavering Radiant
Isis

Mäktigt och storslaget, som vanligt, från Isis. Skivan har växt lite för varje gång som jag har plockat fram den, och nu har jag lyssnat på den så många gånger att den känns som ett självklart val.

Wavering Radiant finns på Spotify och Grooveshark.

2009 års bästa album - #7

2009-12-25T21:00:00.001+01:00

Black Gives Way To Blue
Alice In Chains

Tidspress och en tom hjärna gör att det här blir ett väldigt kort inlägg. Men Alice In Chains ska inte behöva någon introduktion ändå, och det kan inte vara många som har missat den här grejen med deras bejublade comeback, ny sångare, ny skiva och nytt och fräscht material.

Ett av årets bästa album, och kanske det mest stabila. Det här är vintage Alice In Chains, fast i modern tappning.

Lyssna på Black Gives Way To Blue på Spotify eller Grooveshark.

2009 års bästa album - #8

2009-12-24T21:00:00.001+01:00

Them Crooked Vultures
Them Crooked Vultures

Om man bortser från all hype, stjärnglans, hemlighetsmakeri och alla skriverier, förväntningar, teasers och själva namnen, så står vi ändå där med en jäkligt bra och underhållande rockskiva. Den enda skillnaden är väl att Them Crooked Vultures (eller främst Josh Homme) även kommer undan med de flummiga partierna och låtarna, just för att herrarna har spelat musik i säkert närmare ett helt jäkla århundrade sammanlagt (Alain Johannes inräknad), om man utövar lite simpel addition.

Them Crooked Vultures har onekligen en väldigt stor QOTSA-stämpel över sig, men låter man sig avskräckas av en sådan detalj, så går man miste om en riktig upplevelse, det är en sak som är säker.

-----

Lyssna på Them Crooked Vultures på Spotify eller Grooveshark.

2009 års bästa låtar - #1

2009-12-24T18:00:00.002+01:00

Baroness - A Horse Called Golgotha
(Blue Record)

Baroness kniper alltså guldmedaljen på den här listan, med det här obarmhärtiga vidundret. Och det kan inte komma som någon överraskning för er som har sett mig ständigt prisa och ösa absurda mängder beröm över Baroness på sista tiden.

För en gångs skull var låtvalet ganska lätt. För även om det inte finns någon brist på bra låtar på Blue Album, så står Golgotha-hingsten (häst)huvudet högre än alla andra.

Allt är bra med den här låten. Gitarrintrot och den hejdundrande trumattacken vid 0:20, sången vid 1:15, det plötsliga gitarrsolot vid 2:20 följt av ett i raden av alla fantastiska trumexplosioner, psykedeliabiten vid 3:10, "uppvaknandet" efter 4:10, etcetera, och så vidare, und so weiter.

Ackompanjerat av denna lite lagom lulliga videon, så har vi receptet för årets låt klart för oss.

Get into the spirit!

2009-12-24T15:00:00.001+01:00

...med farbror Halford! Och några andra tomtar.

Här blir det nämligen ingen jävla helig natt och ingen strålande jul. Inte ett endaste juleljus ska tändas, och de där pepparkaksgubbarna bitar vi av huvudena på direkten. Just D dissas och Adolphson och Falk kan fara och flyga.

Istället låter vi The Metal God himself inleda julen och förgylla julandan.

That's right, Rob Halford har ett julalbum ute sedan en tid tillbaka, så dagens soundtrack är självklar.

Nämen, Ahhhnold pockar visst på våran uppmärksamhet. Awww, se så söt han är... vad säger du, vill du sjunga en sång för oss? Bjällerklang? Självklart ska du få göra det. Take it away, Ahhhnold!

Här kommer en julhälsning från Mr. Ministry, Al Jourgensen.

Den blir bara bättre för varje lyssning.

Och Rally-Annika påminner oss om att gul snö inte alltid är vad det utger sig för att vara.

Aah, lite nostalgi där. En påminnelse om att fredagseftermiddagarna inte var helt värdelösa när internet fortfarande låg i sin linda.
Okej, så länge sedan var det inte, men en del satt fortfarande med sketna 56.6kpbs-modem på den tiden...

När väl tomtefar dimper ner genom skorstenen, så hoppas jag att han gör det till tonerna av "Iron Man", fast orden ska såklart bytas ut mot "Santa Claus".

Vid julklappsutdelningen kan det vara lägligt att skänka en tanke till alla stackars fattiga barn. The Kinks har den rätta melodin.

Father Christmas, give us some money
We got no time for your silly toys
We'll beat you up if you don't hand it over
We want your bread, so don't make us annoyed
Give all your toys to the little rich boys

Och till sist har vi den utdöende jultraditionen för barnen, "Kalle Anka och hans vänner önskar god jul". Eller i det här fallet, för de som uppskattar barnslig humor (you have been warned). Jag har inte en susning om vem som är julvärd i år, men ingen slår alla julvärdars överman: Arne Weisse. Och tyvärr, den där urtråkiga tjurkraken Ferdinand och hans eskapader tvingas vi genomlida i år igen. Och Lady och Lufsen har ju inte ätit sedan förra julen, så självklart behöver de lite käk.
Sedan får vi såklart se Robin Hood och hans fagra män, samt Mowgli och Baloo.

Och med de orden vill jag önska er alla en god jul! Och glöm inte bort att årets bästa låt koras i dag, och att nedräkningen av årets bästa album inleds senare ikväll.

Och må edra julklappar vara tunna, nästan kvadratiska och hårda som plast.

2009 års bästa låtar - #2

2009-12-23T18:00:00.003+01:00

Mastodon - The Last Baron
(Crack The Skye)

Ja, naturligtvis har Mastodon en självklar plats på listan. Nej, faktiskt så missar de förstaplatsen.
Herrarna får nöja sig med lilla silvret (ja alltså, jämfört med guldmedaljen, så får väl en silvermedalj anses liten. Jag gör ingen distinktion mellan stort och litet silver, som fotbollsallsvenskan kör med av någon outgrundlig anledning).

Återigen en mycket svår uppgift att välja ut endast en låt från det här mästerverket. Länge var jag inne på att välja "Quintessence", som jag verkligen gillade från första stund, men efter en sista genomlyssning kvällen innan, så insåg jag att "The Last Baron" är det självklara valet att få stå som ensam majestät och representant för Crack The Skye. Den är ju bara ett episkt mästerverk med enorm mersmak, trots allt.
Och de där 13 minuterna förflyter alldeles för fort...

Eftersom Youtube har en beef med videos som är längre än 10 minuter, så är det ingen idé att länka en stympad video. Men har du ännu inte hört "The Last Baron", eller känner att du måste höra den igen för trehundrasjuttielfte gången, så kan jag rekommendera Spotify eller Grooveshark istället.

2009 års bästa låtar - #3

2009-12-22T18:00:00.000+01:00

Megadeth - This Day We Fight
(Endgame)

Fräsande gitarrdueller i rasande tempo, och en ilsket väsande Mustaine iklädd en krigsherres roll. Intensiteten kokar nästan över från början till slut, och inte en endaste liten lugn stund får vi för att hämta andan. Just the way I like it.

2009 års bästa låtar - #4

2009-12-21T18:00:00.000+01:00

Clutch - Motherless Child
(Strange Cousins From The West)

Den här bluesiga rockpärlan, och tillika hänsynslös öppningslåt på Strange Cousins From The West, gjorde att jag äntligen fick upp ögonen för Clutch på riktigt. Och som tack, och som en försäkran för hur bra låten är, belönas den med en hedersam fjärdeplats.

2009 års bästa låtar - #5

2009-12-20T18:00:00.001+01:00

Big Business - Found Art
(Mind The Drift)

Det är faktiskt inte ofta som jag lägger alltför stor vikt vid låttexterna. Det kan få sjungas om drakar, demoner och damcyklar vad mig anbelangar, så länge sången låter bra och passar in. Men i det här specifika fallet, med Big Business "Found Art" är det omvänt. Texten ger verkligen låten extra tyngd, och jag kan föreställa mig den växande paniken i stundens allvar, när det blåser upp till storm med de här orden: "no need to panic, but we're losing the light, and we haven't built shelter, and it's starting to rain". I like.

2009 års bästa låtar - #6

2009-12-19T18:00:00.001+01:00

Them Crooked Vultures - Mind Eraser, No Chaser
(Them Crooked Vultures)

Josh Homme. Ytterligare kommentarer är egentligen överflödiga för min del, brunnosad fanboy som jag är.
Återigen, skitsvårt att välja ut endast en låt att rikta strålkastaren mot, men efter många om och men, blev det "Mind Eraser, No Chaser" som fick den äran.
Det finns gott om patenterat Josh Homme-flumm på skivan (sa någon "Interlude With Ludes"?), och de flesta låtarna hade lika gärna kunnat sorteras in under "Queens Of The Stone Age", men jag gillar "Mind Eraser" för att det är en ren, skär och svängig rocklåt, där Joshs och Daves sånginsatser kompletterar varandra utmärkt.

2009 års bästa listor - #7

2009-12-18T18:00:00.001+01:00

The Devin Townsend Project - Heaven Send
(Ki)

Ja, jag fuskar lite. Jag vet att jag sa något i stil med "endast en låt per skiva" på den här listan, men Devin Townsend har ju faktiskt släppt två stycken briljanta skivor i år, så jag tänker helt enkelt göra ett litet undantag. Har du något emot att jag tar mig den friheten, kan du vända dig till Gösta, min ombudsman.
"Heaven Send" var det ja. I likhet med resten av låtarna på Ki, och precis som Devin själv har förklarat att tanken var med den här skivan, så är det här mestadels en väldigt återhållsam och lugn låt, men den exploderar vid ett par tillfällen under de nio minuterna, som om han inte riktigt kan låta bli att skruva upp allt till max, om så bara för en kort stund.
"Heaven Send" livar verkligen upp Ki, men den skulle stå lika stadigt på båda benen även om man placerade den i ett helt annat sammanhang.

Rockpalast für alles!

2009-12-17T22:14:00.000+01:00

Jag tänkte bara springa imellan lussebullsbakandet, glöggdrickandet och årsbästalistenedräkningarna/presentationerna lite snabbt, med ett länktips.

Them Crooked Vultures, live från Köln, från 8 december. Det är tysk TV som har varit framme och filmat, till sin utmärkta Rockpalast-serie.

Är ni inte sugna på att se Josh, Dave, John Paul och Alain, så kanske Bad Religion, Baroness, Danko Jones, Eagles Of Death Metal, Mustasch, Velvet Revolver eller ett tvåhundratal andra konserter lockar istället?

2009 års bästa låtar - #8

2009-12-17T18:07:00.001+01:00

Converge - Wishing Well
(Axe To Fall)

Jag har velat gilla Converge länge, men aldrig riktigt "förstått" grejen. Men Axe To Fall ändrade allt det, och särskilt låten "Wishing Well". Förutom ett jäkla ös och fullt kaos, så älskar jag verkligen inledningen. Och även om jag inte kan utgöra ett enda ord som Jacob Bannon gormar ur sig, så känns allting spot-on här.

2009 års bästa låtar - #9

2009-12-16T18:00:00.000+01:00

Isis - Hand Of The Host
(Wavering Radiant)

Slutspurt nu, kan man väl säga, och vilka har vi här om inte Isis med tiominutersmastodonten "Hand Of The Host"? Tungt och melodiskt både var för sig och på en gång. Jag tror inte jag behöver säga så mycket mer.

2009 års bästa låtar - #10

2009-12-15T18:21:00.000+01:00

Wolfmother - New Moon Rising
(Cosmic Egg)

Om Wolfmother skulle göra flera lika bra låtar som "New Moon Rising" så skulle de vara mycket större än vad de just nu är. Men trots flera försök så har jag ännu inte lyckats lyssna mig igenom hela Cosmic Egg i en enda sittning. Det börjar ju så bra med den här låten, men sen dör intresset nästan direkt, tyvärr.
Men "New Moon Rising" är riktigt bra.

Småkul inför jul

2009-12-15T18:12:00.001+01:00

Min fokus ligger på lite andra saker än bloggen just nu, vilket säkert märks, men det betyder inte att man inte kan ha kul ändå. Så här kommer lite lika-som-bär(?)-dumheter.

Först ut: Sawyer, trummis i Foo Fighters, vs. Taylor Hawkins, skådespelare känd från Lost.

Tom Green, "skådespelare" vs. Dave Grohl.

Gérard Depardieu som Obelix vs. Robert Plant, Led Zeppelins sångare.

Jim Morrison, The Doors vs. The Dude, The Big Lebowski.

Jag har fler på lager, men dela gärna med er av era egna.

2009 års bästa låtar - #11

2009-12-14T18:00:00.000+01:00

Thåström - Kort biografi med litet testamente
(Kärlek Är För Dom)

Jag hade nästan glömt bort att den här skivan kom i år, det känns som att det var över ett år sedan den släpptes. Men "Kort Biografi Med Litet Testamente" har självklart en gjuten plats på listan.
Kung Thåström i all ära, men bandet bakom honom förtjänar även de alla lovord man kan komma på.

2009 ärs båsta låtar - #12

2009-12-13T18:22:00.000+01:00

The Horrors - Mirror's Image
(Primary Colours)

Nu är vi inne på andra hälften av listan, som är mer likt en nedräkning till den bästa låten anno 2009, jämfört med den första halvan som mest innehöll ett gäng sköna låtar utan någon egentlig inbördes ordning.
På tolfte plats placerar jag "Mirror's Image" av The Horrors, en grupp som jag kände mig tvingad att kolla upp när deras andra skiva Primary Colours släpptes och fick väldigt goda recensioner på många ställen. Och jag förstår varför.
Här är öppningslåten.

2009 års bästa låtar - #13

2009-12-12T18:03:00.000+01:00

Slayer - Playing With Dolls
(World Painted Blood)

Slayer leker med dockor, vad är det för blasfemi?
Från de lite standardaktiga låtarna på Slayers nya giv, är det faktiskt den här som sticker ut mest och får mig att fatta tycke för.

2009 års bästa låtar - #14

2009-12-11T18:08:00.000+01:00

Goatwhore - Reckoning Of The Soul Made Godless
(Carving Out The Eyes Of God)

Likt Revocation-låten på plats 19, är det här ett thrashigt death metal-stycke som jag bara inte kan få nog av. Och när jag väl fått nog, så sitter gitarriffet kvar i minnet en lång tid därefter.

2009 års bästa låtar - #15

2009-12-10T18:00:00.000+01:00

Alice In Chains - Acid Bubble
(Black Gives Way To Blue)

Självklart har jag inte missat Alice In Chains comeback, även om jag inte har skrivit något om dem sedan skivan släpptes. Det har helt enkelt funnits för mycket bra musik, och för lite tid. Men självklart har de en plats på listan, det svåra valet är att bestämma vilken låt som får äran att representera AIC. Just nu väljer jag "Acid Bubble", men imorgon skulle jag säkert ha valt någon annan låt.

Baroness - Blue Record (2009)

2009-12-09T18:42:00.000+01:00

Det här är bra. Det här är så jäkla bra. Det här kan mycket väl vara årets bästa skiva. Högsta betyg, utan tvekan.

Det där hade kunnat vara min Twitter-recension. Om jag nu inte hade överskridit Twitters teckengräns med 3 bokstäver, och om jag nu hade haft ett Twitterkonto. Vilket jag inte har, så jag vet inte varför jag ens tog upp det. Jag flummar väl mest loss, bara för att jag inte riktigt vet, eller kan bestämma mig för, hur den här lilla recensionen ska se ut. För faktum kvarstår, att det här är så jäkla bra, att det är svårt att beskriva i ord.

Öppningsspåret ”Bullhead’s Psalm” är en kort och fin liten introduktion, och ”The Sweetest Curse” är en brölig men trevlig historia. Men sedan händer det verkligen grejer. ”Jake Leg” sparkar igång med en rasande fart och sätter tonen för resten av skivan.

Vanligtvis har jag lite svårt för den typ av sång/halvhest skrikande som sångaren (och konstnären, han står bakom Baroness skivomslag) John Baizley utövar, men i vissa fall så fungerar det perfekt. Mastodon och Big Business är två exempel som genast poppar upp i bakhuvudet, men även Baroness hör till den exklusiva gruppen. Baizleys intensiva sång ger musiken ännu mer tyngd, och fungerar som ett extra instrument. Men han behärskar även finsången, vilket han bevisar på bl.a. ”Steel That Sleeps The Eye”, en av flera låtövergångar. Som förövrigt inte alls ter sig som anonyma bryggor mellan låtarna, som så ofta annars, utan verkligen visar upp en annan sida av Baroness, ett melodiskt litet avstamp innan det bär av igen.

Blue Record börjar strongt och växer sig starkare för varje låt, och den riktiga peaken består inte bara av en låt, utan fyra stycken, i mitten av albumet. ”Swollen and Halo” är ett svängigt monster med oemotståndlig refräng, ”A Horse Called Golgotha” sveper in över lyssnaren som en skenande hjord ursinniga hästar (och Allen Blickle bakom trummorna gör ett fantastiskt jobb på den här låten i synnerhet, och hela skivan i allmänhet). Grooviga ”O’er Hell and Hide” ackompanjeras av en kufisk ljudinspelning (ett intressant drag som jag verkligen gillar), och ”War, Wisdom and Rhyme” är som en sista, riktigt tung kraftansträngning där Baroness tar i från tårna och pressar ur sig varje sista droppe av svett, innan det är dags att avrunda.

En minut av dansande älvor och leende féer (eller nåt sånt) i ”Blackpowder Orchard”, följs upp av ”The Gnashing”, som verkar gå i halvfart jämfört med föregående låtar, och som på något sätt verkligen tycks förmedla att den här resan alldeles snart är slut. ”Bullhead’s Lament” klingar ut, som en perfekt inramning.

Det här är verkligen en komplett skiva, utan några som helst svaga partier. Perfektion från början till slut.

Betyg: 5 / 5

-----

Baroness MySpace - Wikipedia - Grooveshark

2009 års bästa låtar - #16

2009-12-09T18:20:00.000+01:00

Heaven And Hell - Bible Black
(Heaven And Hell)

Jag var lite missnöjd med herrarna när jag recenserade skivan tidigare i våras, men Heaven And Hell har växt i mina ögon, och när jag gick igenom alla möjliga kandidater till den här listan, så kändes den här låten självklar.
Passar på och önskar Dio ett snabbt tillfrisknande också.

2009 års bästa låtar - # 17

2009-12-08T18:14:00.000+01:00

Voivod - God Phones
(Infini)

Att Voivod skulle roffa åt sig en plats på den här listan var det aldrig något snack om, frågan var bara med vilken låt. Men jag har hela tiden tyckt att framförallt öppningsspåret "God Phones" är svår att värja sig mot.

När vi ändå tänker på Dimebag Darrells tragiska död, som inträffade på dagen för fem år sedan, så är det också värt att skänka en tanke till "Piggy" D'Amour, Voivods avlidne gitarrist som i allra högsta grad kan ta åt sig en stor del av äran för Voivods säregna sound, som de vidhöll i över 20 år.

2009 års bästa låtar - # 18

2009-12-07T18:00:00.000+01:00

The Devin Townsend Project - Hyperdrive!
(Addicted)

Det fanns många låtar att välja mellan, från The Devin Townsend Project-serien, inte minst med tanke på att han släppte två album i år. Men till slut föll valet på "Hyperdrive!", kanske allra mest tack vare Anneke van Giersbergens fantastiska röst. Man kan få gåshud för mindre.

Smått och gott

2009-12-07T01:41:00.000+01:00

Just det, jag körde ju en omröstning för ett tag sen, där jag undrade hur många som använder Spotify. 75% av er svarade att ni gör det, vilket betyder att resten inte gör det. Och resten motsvaras då av 25%. Eller om vi omvandlar det till siffror, så var det 6 personer på ja-sidan, mot 2 nejsägare.

Nu kan man väl inte direkt dra några vetenskapliga slutsatser från det resultatet, men det visar ju iallafall att majoriteten av de som läser bloggen och bemödade sig med att rösta, använder Spotify, vilket betyder att jag kan fortsätta använda mig av Spotify-länkar och playlists med gott samvete.

Men allting finns ju inte på Spotify, så då kan det vara bra med ett alternativ. Jag pratar om Grooveshark. Jag fick nämligen ett tips häromdagen, som lät ungefär såhär: "Spotify suger, Grooveshark är mycket bättre!".
Jag står fast vid att Spotify är helt jäkla underbart bra, men efter lite övertalning så blev jag ändå riktigt nyfiken. Och genom en snabb kontroll kunde jag konstatera att det som inte finns i Spotifys katalog, med stor sannolikhet finns i Groovesharks dito. Det är bara det att Groovesharks gränssnitt känns lite klumpigt, och att det ibland inte finns hela album att lyssna på, utan bara enstaka låtar. Men som komplement till Spotify tycker jag att det fungerar oerhört bra, och det är ju också väldigt smidigt att det fungerar direkt i webläsaren. Så jag tänker ge Grooveshark en ärlig chans, och börja inkludera Grooveshark-länkar i mina inlägg.

Årsbästalistan rullar på, och varje dag känner jag att jag vill flytta om, lägga till eller ta bort låtar och band, men jag bestämde mig för att mer eller mindre spika listan för en vecka sedan, för att göra det så enkelt som möjligt för mig. Det är bara de två sista platserna på listan över de bästa albumen som jag ska bestämma mig för, men jag har ju fram till julafton på mig att tänka över det.

Förövrigt ska jag verkligen försöka ta itu med recensionerna. Jag får nästan lite ångest över att veta att jag ligger efter, speciellt med tanke på hur mycket bra musik det har kommit under de senaste månaderna.

Avslutningsvis, en slumpvald video med lite dödssekvenser från Metalocalypse, bara för att.
Varning för tecknat våld i stora lass.

Veckans Band - Strapping Young Lad

2009-12-07T00:00:00.001+01:00

Den här charmerande herren heter Devin Townsend, och det är han som står bakom det halvpornografiska namnet Strapping Young Lad (eller är det bara jag som tänker så? Hmm, moving on...)

Efter att ha varit med i flera små band och turnerat och spelat med Steve Vai i början av 90-talet, var han missnöjd över hur musikbranschen såg ut, så gav han sig på att spela in en soloskiva, där han spelade de flesta instrumenten. Han hade även fått ett erbjudande från skivbolaget Century Media Records, som gick ut på att han skulle spela in ett par "extrema skivor". Sagt och gjort, på lite drygt en vecka spelade Devin in debuten "Heavy As A Really Heavy Thing", och fyra ytterligare album följde, alla fyllda till bredden med "extrem musik".

Om jag skulle försöka beskriva musiken, så är det som om Motorheads "Everything Louder Than Everything Else"-koncept möter Spinal Taps "Up To Eleven"-skämt, toppat med riktigt underhållande texter, utan att för den delen bli fånigt. Bara uppfriskande extremt.

2007 var det slut för Strapping Young Lad, men Devin Townsend har hela tiden producerat soloskivor, och är just nu mitt uppe i ett högintressant projekt (The Devin Townsend Project), som är en serie med fyra stycken album, alla med olika teman. Två stycken har släppts i år, och de resterande kommer nästa år.

Det finns hur mycket som helst att skriva om Strapping Young Lad i allmänhet och Devin Townsend i synnerhet (som jag inte ens visste något om för ett halvår sedan), men det får bli någon annan gång, för det här är bara tänkt som en kort sammanfattning med Strapping Young Lad i fokus.

Let's play this stupid piece of shit!

Detox

SYL

Oh My Fucking God

In The Rainy Season

Almost Again

Wrong side

"Happy Camper". Följ länken och tryck på "more info" och försök sjunga med! Och sedan kollar du på videon här under för att höra hur det låter när de spelar den här fantastiska låten live, för första gången.

"I can't fucking sing this shit" vid 3:30, haha, no wonder.

-----

Strapping Young Lad på Wikipedia.
Strapping Young Lad på Grooveshark

Strapping Young Lad finns endast representerade på Spotify med en ynka låt, så det känns lite onödigt att länka. Däremot finns de representerade i Groovesharks katalog, som är en liknande musikapplikation, fast helt och hållet webbaserad. Jag fick tipset nyligen, och håller på att "utvärdera" Grooveshark, och vad jag har sett och hittat hittills, så verkar det vara ett grymt bra komplement till Spotify.

2009 års bästa låter - #19

2009-12-06T18:00:00.000+01:00

Revocation - Pestilence Reigns
(Existence Is Futile)

Här har vi en riktig up-and-comer som ska bli riktigt intressant att följa.
Jag är inget stort fan av death metal vanligtvis, men mixar man in lite trash och serverar det lika skoningslöst och självsäkert som Revocation gör, då kan inte ens undertecknad undvika att dra på smilbanden och vagga på huvudet.

2009 års bästa låtar - #20

2009-12-05T18:00:00.000+01:00

Paradise Lost - The Rise Of Denial
(Faith Divides Us, Death Unites Us)

Det tog ett par genomlyssningar innan jag förstod varför alla hyllade den här skivan, men just den här låten hade jag inga problem att ta till mig första gången.
Nu har jag insett att den här skivan är riktigt bra, och just den här låten har bara vuxit för varje genomlyssning, och det är inget snack om att den är bland de 24 bästa låtarna det här året.
Övergången till, och början av andra akten är svår att toppa.

2009 års bästa låtar - #21

2009-12-04T18:00:00.001+01:00

Electric Eel Shock - Out Of Control
(Sugoi Indeed)

En av mina personliga favoriter sedan lång tid tillbaka, och då är det väl alltid enkelt att bli lite enögd och hitta "topplåtar" på studs. Men jag tänker inte ursäkta mig, för den här simpla rockrackabajsaren är löjligt medryckande, så den behöver inte skämmas för sig när den kliver in på 21:a plats.

2009 års bästa låtar - #22

2009-12-03T18:00:00.000+01:00

Dysrhytmia - Festival Of Popular Delusions
(Psychic Maps)

Ett band som jag upptäckte via MySpace faktiskt, efter att ha blivit tipsad. Och första låten jag hörde satt som en smäck på en gång. Teknisk och kaotisk progmetal kan man väl kalla det.

Och såhär låter det:

2009 års bästa låtar - #23

2009-12-02T18:00:00.001+01:00

Spinnerette - Ghetto Love
(Spinnerette)

Att jag är ett stort fan av Queens Of The Stone Age och hela den cirkusen, borde inte komma som någon överraskning. Sedan har jag också alltid gillat The Destillers. Och här får vi en perfekt blandning av Distillers-punk och QOTSA-stoner (mycket tack vare gitarristen Alain Johannes), med lite popströssel som garnering.

Det här är väl lite av ett guilty pleasure för min del, men eftersom det är jag som bestämmer, så hör den här låten definitivt hemma på listan.

Månadens Playlist - November

2009-12-01T22:42:00.004+01:00

Passa dig för King Kong och glöm inte att hälsa på Elvis på institutionen. Här kommer nämligen en playlist från en annan dimension, som sänd från himlen. Så gråt inga mer tårar över den dumma kolossen, för när druiden snurrar den svarta cirkeln kommer dödsängeln.
Allt är tillåtet på sorgens sjö. Låt det dö.

Har Marcus Birro tagit över? Nää, det är bara en ny playlist för den föregående månaden.

01. LOK - Passa Dig
02. Wolfmother - Dimension
03. dEUS - Stop-Start Nature
04. Kylesa - Only One
05. Motörhead - Overkill
06. Thåström - King Kong
07. Them Crooked Vultures - Gunman
08. Ossler - Elvis På Institutionen
09. Thin Lizzy - Angel Of Death
10. Spiritual Beggars - Street Fighting Saviours
11. Alice In Chains - Sea Of Sorrow
12. Pearl Jam - Spin The Black CIrcle
13. Valient Thorr - No Holds Barred
14. Muse - Stockholm Syndrome
15. The Haunted - Moronic Colossus
16. Ozzy Osbourne - No More Tears
17. Sleep - The Druid
18. Maserati - 12/16
19. The Devin Townsend Project - Heaven Send
20. Between The Buried And Me - Obfuscation
21. Foo Fighters - Let It Die

-----
Kolla även in de andra spellistorna.

2009 års bästa låtar - #24

2009-12-01T18:00:00.002+01:00

Fu Manchu - Bionic Astronautics
(Infinite Signs Of Power)

Vi börjar den här listan/nedräkningen/årsavrundningen med en fuzzig stonerpärla signerad ökenrävarna i Fu Manchu.
Det är dumt att ändra ett vinnande koncept, och efter 20 år så vet de här grabbarna exakt vad det är som fungerar. Och trots att musiken inte har förändrats nämnvärt under åren, så låter det ändå fräscht och inspirerat här.

Lyssna på Bionic Astronautics via den här länken.

En sista lilla kommentar

2009-12-01T16:35:00.002+01:00

...angående den stundande nedräkningen av de 24 bästa låtarna det här året.

För att inte den här listan ska domineras av endast 10-15 band och bli helt skev, så satte jag upp en regel: endast en låt per band/skiva.

Det leder till att ett par låtar som annars säkert skulle ha varit med, får se sig ignorerade, men å andra sidan blir det mycket större variation.

Och variation förnöjer, så det ska nog bli bra det här.

Veckans Band - High On Fire

2009-11-30T00:00:00.000+01:00

När Matt Pike tröttnade på att spela stentung doommetal med legendariska Sleep, och den segdragna situationen med skivbolaget gällande (vad som skulle bli) deras sista album, så startade han upp High On Fire istället. Första skivan blev som en mjuk övergång eftersom influenser från Sleep fortfarande gjorde sig starkt påminda, men de efterföljande tre skivorna har präglats av hårdslående heavy metal och goda recensioner.

För High On Fire att kunna följa upp sina två senaste alster, som figurerade högt upp på mångas årsbästalistor för de respektive åren, kommer bli svårt, men det ska bli riktigt spännande att se om de kan ta världen med storm återigen. Ny skiva (som ska ha fått titeln "Snakes For The Divine) väntas komma ut i februari.

High On Fire avslutade nyligen en sjujäkla tour i USA, där även Mastodon, Converge och Dethklok ingick. Den hade jag gärna upplevt, om vi säger så...

Let's get high on videos!

Fury Whip

Hung, Drawn and Quartered

Rumors of War

Cometh Down Hessian

Blessed Black Wings

Silver Back

10000 Years

Här är en halvtimmes uppträdande i en skivbutik.

-----

High On Fire på Wikipedia.

Snart dags att summera 2009

2009-11-29T18:15:00.002+01:00

Ber om ursäkt för att uppdateringarna har lyst med sin frånvaro här på sistone, men i december blir det ändring.

Eftersom jag numer kan kalla mig själv för en såndär bloggare, så är det ju ett måste att fila på en årsbästalista. Och det har jag gjort. Och såhär tänkte jag att det skulle gå till:
Från och med den första december, fram till julafton, kommer jag att presentera 2009 års bästa låtar. Och mellan julafton och nyår, ger jag er årets bästa skivor.
Det innebär 24 låtar och 8 skivor. Visst, lite udda nummer (även om de är jämna), men det kändes som ett glasklart koncept, att medan barnen öppnar en lucka varje dag, så bjuder jag på en låt som har lämnat ett stort avtryck hos mig. Det blir som en alldeles egen kalender, och nedräkning till julafton (som förhoppnignsvis kommer förgyllas av många små, platta och hårda paket). Sedan följer nedräkningen av årets allra bästa skivor, som avslutas den 31a december.

Så nu ska jag ta en sista koll, försäkra mig om att jag inte har missat några självklara val, och försöka mig på att rangordna dem. Förhoppningsvis kommer allt gå som smort, för jag har aldrig gjort några listor förut. Men som sagt, det känns som att jag bryter mot någon outtalad, gyllene bloggregel om jag skippade det här momentet.

Första december börjar det roliga.

Veckans Video

2009-11-26T01:29:00.001+01:00

Vad är det här? Oh, inget särskilt, bara en överjävligt grym låt. "Hearts Alive" heter den visst.

Nu när Crack The Skye har sjunkit in ordentligt, så får jag nog sälla mig till skaran som håller Leviathan som Mastodons bästa album. Den går inte av för hackor.

Veckans Band: dEUS

2009-11-23T00:01:00.000+01:00

Det har varit en lugn vecka (ja, på bloggen alltså, vilket kan ha sin förklaring i att det inte har varit riktigt lika lugnt på andra fronter), så vi avslutar den och börjar en ny vecka med lite alternativ rock, nästan av det radiovänliga slaget.
För musiken står dEUS, en av lilla Belgiens bästa exporter och mest framgångsrika rockband (vilket iochförsig inte säger alltför mycket).
Aktiva sedan -89, minus en liten paus på ett par år, har de släppt fem stycken skivor, den senaste i april förra året.
Frontmannen Tom Barman inte bara sjunger, spelar och skriver musik, han är även filmregissör. 2003 regisserade han långfilmen Any Way The Wind Blows, dessutom har han regisserat en kortfilm (Turnpike, 1996) samt bandets musikvideos.

På tal om musikvideos, här kommer ett par stycken.

Och "Bad Timing" får inleda.

"Suds And Soda". Violinsolo!

"Instant Street". Börjar fint och gulligt, men det finns plats för riktigt gitarrmangel också.

"Favorite Game"

"The Architect". Lite Dandy Warhols-vibbar på den.

"Theme From Turnpike" live.

Och om jag har förstått det rätt, så är det här alltså själva kortfilmen, Turnpike. Som ser ut precis som en musikvideo. Jaja.

-----

dEUS på Wikipedia.
dEUS på Spotify.

Kommande Skivor (v. 48)

2009-11-23T00:00:00.001+01:00

November 23
The 1995 Sessions by Dannii Minogue
All or Nothing by Jay Sean
The Fame Monster by Lady Gaga
For Your Entertainment by Adam Lambert
I Dreamed a Dream by Susan Boyle
Pricele$$ by Birdman
Rated R by Rihanna

November 24
Crunk Rock by Lil Jon
Glitter and Doom by Tom Waits
The Live Anthology by Tom Petty and the Heartbreakers
The Singles Collection (Deluxe Fan Box Edition) by Britney Spears

Dannii Minogue, Lady Gaga, Susan Boyle, Rihanna, Britney Spears och Lil Jon? Nää, nu lägger jag ner den här kategorin, åtminstone tills jag hittar någon bättre och mer anpassad källa på kommande releaser än Wikipedia. Eventuella förslag mottages mer än gärna.

Veckans Video

2009-11-19T00:00:00.000+01:00

En dos Lemmy om dan, håller doktorn från stan.

Motörhead - born to kick your ass since 1975

Och vinnarna i Foo Fighters-tävlingen är...

2009-11-16T18:00:00.002+01:00

Gabriella K
Robert Gustafsson och
Björn Masseck

Stort grattis! Varsitt exemplar av Foo Fighters Greatest Hits kommer med posten.

Förhoppningsvis finns just eran favoritlåt med på samlingen, annars kanske ni rentav hittar en ny favoritlåt.
Tack återigen till er som tävlade, och till Sony Music Group. Och förhoppningsvis dröjer det inte länge innan nästa tävling sparkar igång, så håll utkik!

Foo Fighters-tävlingen avslutad

2009-11-16T01:05:00.000+01:00

Bloggens allra första tävling är nu slut, och tre stycken vinnare kommer att presenteras imorgon (måndag) kl 18.00.

Jag tackar för bidragen, och hoppas att ni är nöjda med tävlingsutförandet. Annars är jag alltid öppen för feedback och förslag :)

Kommande Skivor (v. 47)

2009-11-16T00:59:00.001+01:00

November 16
Against All Odds by N-Dubz
Keep Calm and Carry On by Stereophonics

November 17
Battle Studies by John Mayer
Believers Never Die: Greatest Hits (compilation) by Fall Out Boy
Echo by Leona Lewis
The Fall by Norah Jones
Kris Allen by Kris Allen
Number Ones (compilation) by Janet Jackson
Since I Left Your World by Rookie of the Year
The Seventh Seal by Rakim
Ultraviolet by Kid Sister
Waking Up by OneRepublic

November 18
Magic by B'z

Listan är lånad av Wikipedia.

Veckans Band - Primus

2009-11-16T00:57:00.001+01:00

Den här veckan riktar vi spotlighten mot Primus, som ju är synonymt med frontmannen och mästerbasisten Les Claypool.
Deras musikstil beskrivs väl bäst som experimentell funkl, med Claypools karakteristiska basspel som det största utmärkande attributet.
Aktiva sedan 1984, med en kort paus i början på detta millennium, så har de hunnit med att släppa 7 CDs, men det är 10 år sedan den senaste skivan kom ut.
Trots den ganska aviga musiken så blev de ändå rätt populära under 90-talet, bland annat tack vare att flera av deras musikvideos visades på MTV.
Claypool är och har alltid varit väldigt aktiv även vid sidan av Primus, då han har spelat in flera soloskivor och turnerat flitigt med olika jamband. Steget från Primus musik till improviserat jammande är inte särskilt stort, så det kommer sig ganska naturligt.

Förutom Primus har han även kallat sina andra band för Holy Mackerel, Oysterhead, The Fearless Flying Frog Brigade och Colonel Claypool's Bucket of Bernie Brains. Och dessutom är det han som står bakom ledmotiven till South Park och Robot Chicken.
Jag tror att herr Claypool är en väldigt skön person, förövrigt.

Men det här inlägget skulle handla om Primus, så vi kör igång med videosammanställningen helt enkelt.

Nu sjunger vi alla med i "Tommy The Cat". Å ett, å två...

"Jerry Was A Race Car Driver", förmodligen den kändaste låten.

"To Defy The Laws Of Tradition".

"Mama Didn't Raise No Fool", med Tom Morello.

"Bob's Party Time (Lounge)". Does what it says on the tin.

"Wynona's Big Brown Beaver". What a twist! Är det M. Night Shyamalan som har skrivit låttexten?
Kan inte embedda, men klicka här för att gå till Youtube och kolla på den.

"My Name Is Mud"
Samma här, Universal Music Group gillar inte inbäddning.

Avrundar med en video där Les och hans trupp jammar loss. Rekommenderas starkt. Del 1 här, och del 2 här.

-----

Primus på Wikipedia.
Primus på Spotify.

Ni har väl inte missat tävlingen?

2009-11-13T17:45:00.002+01:00

Jo, jag kör ju en liten tävling med tre stycken Foo Fighters Greatest Hits i prispotten. Allt ni behöver göra för att vara med i utlottningen är att tala om vilken er favoritlåt är och skriva en liten motivering eller liknande. Maila eller lämna en kommentar, det går bra vilket som.
Sista tävlingsdag är nu på söndag, så passa på innan tiden är ute.

Mer information om tävlingen här.

-Uppdaterad 16:e november-
Tävlingen är avslutad.

Veckans Video

2009-11-12T00:00:00.001+01:00

Det var länge sedan Lok var på tapeten, och avynglade Lillasyster känns mest som en väldigt ljummen fis. Men när de spelade musik under namnet Rallypack och sjöng på engelska för ett par år sedan, så klämde de ur sig en rolig liten trudelutt som de döpte till "Luke Skywalker".
Videon är också lite smårolig.
Eller är det bara jag som har riktigt kass musik- och videosmak? Det är inte helt omöjligt.

-Edit-
Jag försökte hitta någon video till Loks "Tommys Ponny (Bröderna Cartwright)" utan framgång. Däremot hittade jag en video med Tommy Ponny och hans polare. Det får duga.

Them sabla Crooked Vultures

2009-11-10T20:45:00.002+01:00

Vanudå, har de lagt upp ännu ett skumt 30-sekundersklipp på tuben som smakprov? Nädå, de lade upp hela skivan istället.

Få din dos här. En hel vecka innan skivan släpps i butik dessutom. Trevligt? Trevligt indeed.

Så vad kan vi dra för slutsatser? Tja...
- Det här är Hommes projekt, från början till slut.
- Därför låter det såklart väldigt mycket som Queens Of The Stone Age.
- Det står klart ganska snabbt att grabbarna skiter helt och hållet i hur skivan säljer. De spelade in skivan som en kul grej, inte för att bli rika(re).
- Det är lätt att bli mätt och lite likgiltig efter att den enorma hypen som omgärdade bandet i början har lagt sig, och man redan har hört minst hälften av låtarna.
- Skivan kommer att få ett ljummet mottagande av kritikerna, och stämplas som ännu en "supergroup" som inte lever upp till förväntningarna.

Fast allt det där visste vi ju redan sedan långt tillbaka. Och det är skitsamma, för jag gillar't.

Veckans Band - Karma To Burn

2009-11-09T00:01:00.001+01:00

Instrumentell stonerrock av högsta klass har vi här, och ett av mina absoluta favoritband. En gitarr, en bas och ett par trummor är allt som behövs för att skapa bra musik. Varför krångla till det?

Även om de blev tvingade att "hyra in" en sångare för att få spela in och ge ut sin självbetitlade debutplatta 1997 på Roadrunner Records, så dröjde det inte länge innan de insåg sitt rätta kall, sparkade sångaren, bytte skivbolag och gav ut två till små instrumentella mästerverk.
"Wild Wonderful Purgatory" (1999) och "Almost Heathen" (2001) finns tyvärr inte på Spotify, men jag rekommenderar att ni gör vad ni kan för att få tag på dem, för det finns inte en chans att ni kommer ångra er.
Debutskivan och en live-skiva från tidigare i år (när de hade återförenats igen efter sju år), finns dock här, och duger gott och väl.

Karma To Burn är förresten riktigt smidiga av sig. Bortsett från några låtar på debutplattan, så döper de bara sina låtar efter (vad jag förmodar är) slumpvalda siffror. Det gör det såklart svårt att komma ihåg vilken siffra som motsvaras av just den där låten, men det är inte så viktigt, för varje siffra är ett vinstnummer.

Ja, varje siffra som motsvaras av en låt, alltså. Meh, nu blir det film.

Här är åtta.

Tjugo, med tjusig video.

Trettiosex.

Trettiotvå.

Trettionio.

Inte den blekaste.

Tjugoåtta.

-----

Karma To Burn på Wikipedia.
Karma To Burn på Spotify.

Kommande Skivor (v. 46)

2009-11-09T00:00:00.000+01:00

November 9
Only Revolutions by Biffy Clyro
Reality Killed the Video Star by Robbie Williams

November 10
Alter the Ending by Dashboard Confessional
Attention: Deficit by Wale
The Circle by Bon Jovi
"C" is for (Please Insert Sophomoric Genitalia Reference HERE) (digital EP) by Puscifer
Desperate Measures by Hollywood Undead
Hello Hurricane by Switchfoot
Memento Mori by Flyleaf
Mr. Pigface Weapon Waist by Crooked I
The Singles Collection (Standard Edition) by Britney Spears
Twelve Nights In Hollywood (live album) by Ella Fitzgerald

November 13
Golden Rule by Powderfinger

Ugh... Enda ljusglimtem är väl Puscifer, Maynad James Keenans sidoprojekt. Till vardags håller han ju till i Tool och A Perfect Circle, så det ska kollas upp.

Mustasch – Mustasch (2009)

2009-11-07T22:21:00.002+01:00

Två bandmedlemmar har lämnat skutan, två nya har tillkommit, vilket bandet ser som en slags nystart, därav namnet på skivan. Men det är såklart inget man direkt märker av, eftersom Mustasch låter som Mustasch alltid har låtit. Hey, det har funkat för AC/DC och Motörhead i över 30 år, och det funkar utmärkt även för Mustasch.

Visst försöker de sig på lite nya tricks på denna deras femte fullängdare, som att inkorporera svensk folkmusik i ”Desolate”, och försöka sig på en finstämd ballad i ”I’m Frustrated”. Men näe. Det funkar inte. Det faller helt platt. ”Desolate” är vedervärdigt tråkig, och när Kalle Moraeus entrar scenen blir det bara vedervärdigt, och skämskudden ligger riktigt nära till hands. 5 olidliga minuter som jag bara vill radera från minnet.
”I’m Frustrated” skippar jag också helst, även om den faktiskt går att lyssna på. Men där har vi ytterligare 4 tråkiga minuter som jag klarar mig utan.

Nä, om vi ska koncentrera oss på de roligare bitarna istället. Som ”Heresy Blasphemy”. Simpel refräng, typisk Mustasch-låt, men de (lagom) utspejsade partierna uppskattas, och äntligen får jag höra Ralf Gyllenhammar dra till med ett riktigt illavarslande avgrundsvrål i slutet. Singeln ”Mine” bygger vidare i sin enkelhet, och kommer att inbjuda till sköna allsångsfester när den spelas live.

Favoritlåten är nog ”The Audience Is Listening”, vilket förmodligen är ett ganska udda val, men det beror helt enkelt på att den här lätt släpiga låten gjorde ett så pass starkt intryck när jag såg Mustasch live för ett par veckor sedan.

Men sedan är det slut på det roliga. Av de avslutande 6 låtarna är det alltså två stycken som jag hoppar över på direkten, och fyra stycken som bara är tråkiga. Tydligen var bandet under stor tidspress när de spelade in, vilket är jäkligt synd. Med mer tid hade de kanske kunnat pressa ur sig fler minnesvärda låtar, och kanske undvikit de två riktiga lågvattenmärkena.

Betyg: 2 /5

-----

Mustaschs Hemsida - MySpace - Wikipedia - Spotify

Betyg, schmetyg

2009-11-07T22:12:00.000+01:00

Jag är inte riktigt nöjd med det nuvarande betygssystemet som jag använder, eftersom ett betyg kan tolkas olika, beroende på vem man frågar, eller vem som sätter betygen. En femma (av fem) är uppenbarligen det högsta möjliga betyget, men vad är det egentligen för skillnad mellan betyget 4 och 4,5? Eller 1 och 1,5? Och vilket betyg är "precis godkänt", är det 3 eller 2? Eller 1, om betygskalan är 0-5? Eller 4 av 10, är det dåligt eller bara "mindre bra"? Med ett så pass lågt betyg är det väl skitsamma egentligen.
Jag har svårt att själv bestämma mig för vad som ska gälla på min egna blogg, därför tänker jag prova ett nytt system, ett som alla bör känna till. Jag kör helt enkelt efter skolans betygssystem.

En skiva som misslyckas på alla sätt belönas med ett IG, vilket självklart betyder att den inte är godkänd. Klart som korvspad. Då slipper jag försöka definiera hur pass underkänd den är.
Ett G betyder såklart "godkänt", men inte mycket mer. VG betyder bra, och MVG är såklart toppbetyg.
I vissa fall kanske ett + kan vara berättigat (G+, VG+), men när allt kommer kring så betyder det ju bara att man inte nådde upp till nästa betygsnivå, och i slutändan brukar inte ett plus hit eller ett minus dit göra någon egentlig skillnad.

Jag kör en liten testperiod helt enkelt, för att se hur det fungerar. Först ut att återigen plågas i skolbänken är Mustasch.

En Portion Tävling

2009-11-06T17:00:00.000+01:00

Nu slår vi upp portarna för den allra första tävlingen, och förhoppningsvis är det bara den första av många som komma skall.

Sony Music och RCA Records tyckte att det skulle vara kul att tävla ut tre exemplar av Foo Fighters Greatest Hits, som släpptes i tisdags, och jag är inte den som säger emot.
Har ni hängt med här på bloggen så vet ni säkert att jag är ett stort fan av både Foo Fighters och Dave Grohl, vilket självklart gör det extra kul att få tävla ut dessa skivor.

Eftersom det rör sig om en Greatest Hits-skiva, så tycker jag att det skulle vara intressant att höra vilken låt som just ni tycker är deras "greatest hit", alltså eran favoritlåt. Dessutom vill jag ha en kort (eller lång, om ni känner för det) motivation till varför låten är så bra, eller ifall ni har något bra musikminne till just den låten.

Alltså, skriv ner eran absoluta favoritlåt med Foo Fighters, komplettera med en motivation eller kommentar, och maila till enportionmusik@gmail.com . Eller om ni känner er självsäkra, lämna en kommentar, men glöm då inte att fylla i en giltig e-mailadress.
Tävlingen kommer att pågå till söndag den 15:e november, klockan 23:59.

Här är låtlistan (ifall inspirationen skulle tryta).

Psst!

2009-11-05T16:35:00.007+01:00

Ett litet tips, håll utkik här imorgon eftermiddag, då bloggens allra första tävling kommer att presenteras.

Priserna? De håller jag på tills imorgon, men jag kan säga så mycket som att det rör sig om tre aktuella CD-skivor av ett band som har nämnts här på bloggen.

Fritt fram att spekulera i kommentarerna om ni känner för det, och vem vet, den som gissar rätt kanske till och med får en liten guldstjärna av mig.

Veckans Video

2009-11-05T00:51:00.001+01:00

Dags för lite Led Zeppelin här på bloggen, och vad kan passa bättre än en av mina favoritlåtar, Achilles Last Stand?

Är du trött på att läsa om Them Crooked Vultures?

2009-11-04T17:23:00.002+01:00

Taskigt läge, för här kommer mer Them Crooked Vultures.

"Mind Eraser, No Chaser" är en ny låt som har hittat ut på nätet.

Via deras officiella Youtube-kanal hittar vi också ett smakprov från låten "Gunman", komplett med en videosnutt. Weird stuff, även för att vara Josh Homme.

Mindre än två veckor kvar nu, tamejtusan.

Megadeth - Endgame (2009)

2009-11-03T19:05:00.003+01:00

"Megadeth är tillbaka!" Inte för att Dave Mustaine och grabbarna någonsin slutade ge ut skivor, men de som slänger det påståendet omkring sig anser snarare att Megadeth har haft ett par svaga år bakom sig (eller rent av ett helt decennium). Men så fort första singeln "Headcrusher" släpptes, och så småningom följt av "1,320", utbrast i stort sett alla i ett uniformt glädjevrål i stil med den öppningsfrasen.

Självklart förtjänar de två låtarna i stort sett all beröm och alla lovord som de har fått, men Mustaine (liksom 95% av alla band och artister) är ju inte dummare än att han släpper de starkaste låtarna som singlar för att hypa sitt kommande album. Ja, "Headcrusher" krossar och "1,320" levererar fullt ös längs hela vägsträckan, men hur är det med det övriga låtmaterialet?

Jodå, "Dialectic Chaos" är en enda lång gitarrduell mellan herr Mustaine och vice riffmeister Chris Broderick som snyggt glider över till "This Day We Fight", som lika gärna hade kunnat släppts som singel då den förmodligen är den tyngsta låten på plattan. Mustaine går i gång direkt, väser och grymtar fram varje ord argare än någonsin, och den enda lugna stunden är en minimal andningspaus innan de slänger i överväxeln som avslutning. "44 Minutes" drar ner tempot en aning men fortsätter i samma hjulspår, innan Mustaines hyllning till dragracing tar vid ("1,320", som naturligtvis motsvarar en dragracingbanas längd mätt i fötter).

Sedan har vi visst några låtar till. Missförstå mig rätt nu; jag kan inte hitta en enda svag låt på den här skivan, däremot är det en del lite mer "anonyma" låtar som inte riktigt sätter sig lika djupt som ovan nämnda låtar, men det betyder inte att de är dåliga på något sätt. De lämnar helt enkelt bara inte ett lika stort intryck som t.ex. "Headcrusher" eller "This Day We Fight". Men Endgame som helhet är ändå ett litet mästerverk

Betyg: 4 / 5

-----

Megadeths hemsida - Myspace - Wikipdia - Spotify

Veckans Band - Danko Jones

2009-11-02T00:01:00.000+01:00

Danko Jones, som kommer från Kanada men kallar Sverige för sitt andra hem, spelar testosterondrypande hårdrock med finess och ackuratess. Danko Jones, som förutom sångaren och gitarristen Danko Jones även består av John Calabrese på bas och Dan Cornelius på trummor, började turnera intensivt efter att de startade bandet 1996 för att bygga upp ett anseende som ett grymt liveband. De släppte en första, egenproducerad EP 1999, innan de blev partners med Lundbaserade skivbolaget Bad Taste Records, ett partnerskap som skulle visa sig bära rikligt med frukt, åtminstone i Europa. Jag tror att man ganska lugnt kan säga att de är mycket större här, än på andra sidan Atlanten, även om de har vunnit en del priser i sitt egentliga hemland.

Alla deras skivor finns på Spotify, och är det här er första bekantskap med herrarna så rekommenderar jag helt enkelt alla de fyra första skivorna. Den senaste är lite lam i jämförelse, men står ändå upp väl.

Vi börjar med videon till "Lovercall", som ZTV spelade i tid och otid när den kom. Fina minnen.

"I Want You"

"Dance"

"Sound Of Love"

"Code Of The Road"

"I Love Living In The City"

"Woogie Boogie"

"Love Is Unkind"

"I'm Alive And On Fire", första låten från en spelning i Stockholm 2006. Vill ni se hela spelningen så är det bara att välja nästa låt i slutet.

Och precis som Danko Jones alltid avslutar sina spelningar, så avslutas videokavalkaden av "Mountain", en låt som de bara spelar live, här ifrån Hultsfred 2002.

Danko Jones på Wikipedia
Danko Jones på Spotify

Kommande Skivor

2009-11-02T00:00:00.001+01:00

November 2
History Makers - The Greatest Hits CD (compilation) by Delirious
Phrazes for the Young by Julian Casablancas

November 3
City Route 85 by John K. Samson
Monster Monster by The Almost
Only Revolutions by Biffy Clyro
Play On by Carrie Underwood
In Love & War by Amerie
Picture Perfect by Every Avenue
Say Anything by Say Anything
Raditude by Weezer
Foo Fighters' Greatest Hits by Foo Fighters

Listan lånad från Wikipedia.

Streamade konserter, här för att stanna?

2009-11-01T21:23:00.001+01:00

Uppdaterad 1:a november, ursprungligen publicerad 28:e oktober

Såvitt jag vet (dock utan att ha gjort någon research, ska medges) så var U2 först ut att streama en hel konsert, live, på Youtube för några dagar sedan (länk till videon). Och nu blev jag precis tipsad av Aftonbladet (ja, det är sant) att Foo Fighters inte vill vara sämre, så de kommer därför också streama sin spelning ikväll (vilket blir inatt här i det glädjerika sköna Sverige), men de väljer att nobba allsmäktiga Youtube till förmån för Facebook. Länken kommer här, men det är bäst att ni skyndar er, för spelningen börjar strax. Men de kommer säkert att lägga upp en video i efterhand (likt U2), som även folk med normal dygnsrytm kan njuta av.

U2 tänker jag inte orda mycket om. Tråkigt och blasè nuförtiden, men ändå ett av världens största band, och att de väljer att streama en konsert gratis för miljontals människor tycker jag är riktigt kul, kanske allra mest med förhoppningar om att även andra band tar efter. Ja, som Foo Fighters till exempel. 10 minuter kvar nu, det här ska bli riktigt intressant.

En sista grej bara. "U2 live on Youtube". Har det någonsin funnits en mer uppenbar och briljant "reklamslogan"?

Uppdatering
Foo Fighters bjöd på en riktigt intressant internetspelning av flera anledningar. Först och främst så var de i sin studio, utan någon som helst publik (bortsett från kameramän, tekniker, roadies etc). Och dessutom var det första gången bandet spelade tillsammans igen efter ett uppehåll (Dave Grohl har ju som bekant varit upptagen på annat håll), så det var mer eller mindre en bandrepetition vi fick skåda. Men bortsett från den totala avsaknaden av publikvrål och applåder mellan låtarna (som var en ganska bisarr upplevelse), så bjöd de ändå på två och en halv timmes avslappnad, rikigt underhållande spelning, där de tillsammans med de 20 000 tittarna som fick önska låtar, bjöd på både gamla och nya låtar ("Word Forward" och "Wheels", tror jag bestämt), utöver de självklara hitsen.

Spelningen rullar nu i repris här, så passa på nu, imorgon kan det vara för sent.

Månadens Playlist - Oktober

2009-11-01T20:19:00.010+01:00

Vi kryssar för ytterligare en månad och hälsar hösten välkommen. Det är kallt, blåsigt, regnigt och allmänt jävligt. Fuck it, vi spelar lite musik istället.

Nu skulle det väl inte vara helt fel att krypa in i helvetets lungor, brinna lite, sova bort alla lögner och vakna lagom till vårens första gryende dag. Eller om det inte faller en i smaken, kan man ju alltid ta sin mountain bike, cykla till Texas och dricka sig blind bland homofober och alkoholister, underkasta sig lite lidande och odla ett konstigt skägg. Allt detta medan du entusiastiskt talar om att det skulle vara så lätt för dig att säga att du inte hittar hem, trots att du gör det. Iallafall tror du det. Men akta dig för elefantens ben.

Oktober månads playlist. *Klick*, säger musen.

01. Bob Hund - Det Skulle Vara Lätt För Mig Att Säga Att Jag Inte Hittar Hem, Men Det Gör Jag, Tror Jag
02. Deep Purple - Burn
03. Mission Of Burma - The Enthusiast
04. The Fucking Champs - The Trees
05. Megadeth - Into The Lungs Of Hell
06. Mustasch - Homophobic/Alcoholic
07. Big Business - As The Day Was Dawning
08. Strapping Young Lad - Devour
09. Converge - Wishing Well
10. Mastodon - Capillarian Crest
11. Skeletonwitch - Submit To The Suffering
12. Slayer - Expendable Youth
13. Electric Eel Shock - M.T.B.
14. The Offspring - Mota
15. W.A.S.P. - Blind In Texas
16. Nirvana - Rape Me
17. Melvins - Suicide In Progress
18. Mondo Generator - Sleep The Lie Away
19. Los Natas - Patas De Elefante
20. Fu Manchu - Weird Beard

-----
Kolla även in de andra spellistorna.

New Fang

2009-10-31T03:05:00.001+01:00

På tal om Foo Fighters, så har ju Dave Grohls andra band, de där Crooked Vultures, släppt en singel. New Fang heter den, och peppmätaren hoppar återigen upp till max. 17 november smäller det, då hittar debutskivan ut i skivaffärerna.

Har ni råkat missa hela tåget, så är det alltså Dave Grohl (Foo Fighters), Josh Homme (QOTSA), John Paul Jones (Led Zeppelin) och Alain Johannes (som alltför ofta utelämnas) som har slagit sig samman för att jamma loss, ha kul och leverera oslagbar musik. Jag skrev ett inlägg om dessa herrar vid ett tidigare tillfälle, där jag även inkluderade några kvalitativa livevideos. Det lär även med största säkerhet dyka upp flera inlägg om dem, plus en recension så småningom.

Singeln "New Fang" kan, nay, bör ni kolla in här nedan.

Veckans Video

2009-10-29T00:00:00.000+01:00

Nine Inch Nails debutalbum Pretty Hate Machine fyllde visst 20 år förra veckan. Ett grattis i efterskott känner jag att jag kan undvara. Och på tal om NIN, så hittade jag en video där Trent Reznor gör ett gästframträdande på en Street Sweeper Social Club-spelning, som var förband under Nine Inch Nails & Jane's Addictions "NIN|JA tour" tidigare i år. Är ni som jag, och bara känner igen namnet Street Sweeper (Social Club) vagt, så kan jag tala om att Tom Morello spelar gitarr. Just precis, då blev det genast lite intressantare, eller hur?
Här spelar de den gamla godingen "Kick Out The Jams", som ju Morello är ganska bekant med, eftersom han även brukade spela den med Rage Against The Machine och Audioslave.
Förutom en kickass låt och ett Morello-solo (såklart), så är nog ändå den största behållningen att se rockern Reznor sparka loss. En smula, i alla fall.

Spotify, bra eller obra?

2009-10-26T01:38:00.000+01:00

Innan jag glömmer bort det igen, så tänkte jag bara slänga in en snabb undersökning. Som ni säkert har märkt (eller om det här råkar vara ert första besök här: "Välkommen! Som ni säker kommer märka...") så länkar jag väldigt ofta till artister och skivor på Spotify, och ibland slår jag även på stort med lite playlists.
Men det vore ju ganska bortkastat om det visar sig att jag är den enda som diggar Spotify här.
Nu är jag visserligen ganska säker på att så inte är fallet, men det vore ändå intressant att se hur stor andel av er det är som har låtit era liv berikas av Spotify.

Därför frågar jag er, kära läsare och musikaficionados: använder ni Spotify?

Kolla till höger och släng iväg en liten röst, vad är det värsta som kan hända?

Tack på förhand.

Veckans Band: Mondo Generator

2009-10-26T00:00:00.003+01:00

Mondo Generator var ursprungligen Nick Oliveris lilla hobbyprojekt, som han hade tillsammans med Josh Homme (båda från Queens Of The Stone Age) och Brant Bjork (Kyuss, Fu Manchu) och som de startade 1997. De spelade in första skivan Cocaine Rodeo samma år, men eftersom de hade fullt upp med att turnera, spela in skivor och slå igenom med QOTSA, så släpptes inte albumet förrän tre år senare. 2003 var det återigen dags för Nick att samla ihop sina kompisar och spela in A Drug Problem That Never Existed, där fler QOTSA-bekanta musiker medverkade. Även Blag Dahlia från The Dwarves, som jag har skrivit om tidigare och vlika Oliveri i sin tur har spelat med, var med på ett hörn och producerade skivan. Och visst är det trevligt när ens kompisar även råkar ha sina egna skivbolag, då Josh Hommes "Rekords Rekords" och Mike Pattons "Ipecac" gav ut skivan tillsammans.

Sedan gick det lite utför. Oliveri hade tydligen svårt att hålla knytnävarna i styr, vilket ledde till att han först fick kicken från QOTSA, och efter en incident under en turné fick även de övriga bandmedlemmarna i Mondo Generator nog av honom och sa tack och adjö.
Han passade på att byta namn på bandet till "Nick Oliveri and the Mondo Generators", rekryterade nya medlemmar och gav ut bandets tredje och senaste skiva "Dead Planet: SonicSlowMotionTrails" 2006.

Oliveri har haft motgångar och tagit snedsteg, men han är en punk rock caveman ända ut i skäggspetsen.

Videos? Okeydokey artichokey.

Officiell video till "So High"

"I Never Sleep"

"Here We Come"

"Fuck You I'm Free"

"Ode To Clarissa", med Dave Grohl bakom trumsetet. En gammal QOTSA-raritet.

"Gonna Leave You", en av Nicks låtar från tiden i QOTSA.

Ibland blir Nick trött på att skrika sig hes, då tar han fram sin akustiska gitarr och framför sina låtar på det sättet istället. Akustisk version av "Gonna Leave You".

"All I Can Do", också det en akustiskt låt.

Mondo Generator på Spotify
Mondo Generator på Wikipedia

Kommande Skivor (v. 44)

2009-10-26T00:00:00.002+01:00

October 27
13 Japanese Birds Vol. 10 by Merzbow
Armed To The Teeth by Swollen Members
Congregation of the Damned by Atreyu
Cosmic Egg by Wolfmother
Cycles by Cartel
Desperate Measures by Hollywood Undead
Diamonds and Studs by Morningwood
The Essential "Weird Al" Yankovic by "Weird Al" Yankovic
The Great Misdirect by Between the Buried and Me
Height by John Nolan
K.O.D. by Tech N9ne
Live at the Olympia by R.E.M.
Sainthood by Tegan and Sara
Strict Joy by The Swell Season
What We All Come to Need by Pelican
Revisions by 3
You Gotta Believe (EP) by The Rocket Summer
Full Circle by Creed

Unspecified date
Love 2 by Air
In a Different Light (acoustic album/compilation) by Everclear
Crazy Horse by Paradiso Girls

Ljummen vecka, men Wolfmother och Pelican är ändå hyggligt intressanta.

Listan är även denna vecka tagen från Wikipedia.

Veckans Video

2009-10-22T00:58:00.001+02:00

Electric Eel Shock, detta fantastiska japanska rockband, har redan medverkat här på bloggen tidigare, men när magister ChristerMagister häromdagen uppmärksammade mig på att de har släppt en ny skiva (med tillhörande video) som hade lyckats passera mig obemärkt förbi, så var det inget snack om att de skulle få ytterligare ett omnämnande.

Låten heter "Out Of Control", skivan heter "Sugoi Indeed", och den här videon är sugoi, indeed.

*Sugoi betyder ungefär "great" eller "incredible", låter Christer informera.

Skivan finns att lyssna på i Spotify, detta fantastiska svenska musikverktyg.

Ett litet guldkorn

2009-10-20T15:47:00.001+02:00

Ibland har man turen att hitta små guldkorn där ute i vida världen. Efter en grym Bob Hund-spelning häromveckan så satt jag och letade efter lite liveklipp på tuben med dessa herrar. Som av en slump snubblade jag in på b-grrrlies Youtube-kanal, och blev både chockad och exalterad när jag möttes av 855 uppladdade liveklipp, och av det lilla jag har hunnit kolla igenom så verkar den här b-grrrlie ha både grym musiksmak och utrustning, för det är riktigt bra kvalitet på klippen.
Genom att scrolla igenom listan lite snabbt så ser jag namn som The Soundtrack of our Lives, Bob Hund, Thåström, Eagles of Death Metal, The Datsuns, The New York Dolls, Pixies, Yeah Yeah Yeahs, Black Rebel Motorcycle Club, The Nomads, Weeping Willows, The Hives, Beastie Boys, The Jesus and Mary Chain, Division of Laura Lee, Queens Of The Stone Age samt The Hellacopters absolut sista spelning.

Det här är en riktig guldgruva, det enda lilla klagomålet jag kan komma med är att det hade varit ytterst trevligt (och bra mycket lättöverskådligare) om fler av de olika spelningarna hade organiserats i separata playlists eller liknande.

Hursomhelst, B-grrrlie var namnet.

Veckans Band: Fu Manchu

2009-10-19T00:01:00.002+02:00

Är varm och mysig fuzzrock din grej, så känner du säkert redan till Kalifornienbaserade Fu Manchu. Aktiva sedan sent åttiotal och med nio skivor i bagaget är de ett stabilt band som man alltid kan räkna med.
De brukar även beskrivas som stonerrock från och till, kycket på grund av det faktum att de härstammar från Kalifornien. Under årens lopp har de turnerat med storheter som Kyuss, Monster Magnet, Clutch, Melvins Corrosion of Conformity och självaste The Hellacopters.

Brant Bjork, som är lite av en legend inom stonerscenen, trummade för Fu Manchu under fem år. Han är annars kanske mest känd som trummis i Kyuss.

Alright, videotajm!

"Hang On"

"Evil Eyes"

Tidig version av "We Must Obey"

"King Of The Road"

"California Crossing"

"Squash That Fly"

Go go "Godzilla"!

Ljudinspelning från Roadburnfestivalen 2003

Fu Manchu på Wikipedia
Fu Manchu i Spotify